Temba Ringdahl

Artikel i tidningen City

2012-01-30T09:58:00.002+01:00

Måndag 30 januari är det en artikel om vår resa från Malmö till Marocko.

Kolla på www.cityskane.se.

För att läsa min blogg om Marockoäventyret, leta i arkivet i högerspalten (aug 2011).

Om du är sugen på att läsa om vår ännu längre bilresa från Malmö till Angkor Wat i Kambodja, leta i arkivet från 2008 och 2009.

Är man nyfiken på att köpa vår bok om bilresan från Kapstaden till Nordkap (min första långresa), kolla in www.kaptillkap.se

Äventyrshälsningar från Temba

Gott Nytt År 2012!

2011-12-31T00:59:00.002+01:00

Jag önskar alla mina vänner ett Gott Nytt År 2012!

Nyårshälsningar från Temba

Sverige – Hösten 2011

2011-12-31T00:54:00.005+01:00

Nu går jag i femman och det är full fart med skola, läxor, lek, fotbollsträning, skateboard och tennisträning. Jag har lärt mig att lösa hela Rubiks kub!

Sköna hösthälsningar från Temba, 11 år

Sverige – Hösten 2011

2011-10-20T00:22:00.003+02:00

Det är härligt att minnas alla underbara stunder från vår resa till Marocko.

Sköna hösthälsningar från Temba

Marockoäventyr del 3

2011-08-25T23:34:00.006+02:00

På färden norrut från Marocko genom Spanien stannade vi i städerna Cadiz, Sevilla, Mérida, Càceres och Salamanca. Nu var vi lite trötta på alla gamla städer och ruiner, så det blev snabba besök.

I Frankrike tog vi igen oss ett par dagar på en strand i Les Landes. Där var det många som höll på med kite-surfing. Det verkar coolt!

Sen klättrade vi upp på Europas högsta sanddyn, Dune de Pilats, som är ungefär 100 meter hög. Det roligaste var att springa nedför sanddynen, i full fart!

I Arcachon smakade jag ostron för första gången. De levde och drog ihop sig när man sprutade citron på dem. Men jag gillade smaken och slurpade i mig några stycken. Mums!

I St Emilion gör man vin. Mamma och pappa ville provsmaka, så vi stannade en natt. Men det fanns ingen bra camping, så vi slog läger mellan vinrankorna på ett av områdets bästa vinslott. Vi barn gick och smaskade vindruvor för fulla muggar, så om det inte blir så mycket vin nästa år från St Emilion, så vet ni varför...

I Lyon var vi med på ett bröllop och umgicks med mammas och pappas vänner. På bröllopet var vi bar uppe och dansade till klockan tre på natten. Buskul! Sen körde vi vidare till Champagne där man också gör vin – fast med bubblor i. Vi gick runt i jättestora källare där flaskorna ligger på lagring i flera år.

Resan var snart slut, men en höjdpunkt hade vi kvar. Eftersom vi barn hade varit duktiga och klarat sitta i bilen i 45 dagar och rest 12 000 km, så fick vi besöka Legoland i Danmark. Det var en perfekt avslutning på en jätterolig resa! Hoppas att vi snart kan åka ut med vår Land Rover igen!

Ständiga reslusthälsningar från Temba

Marockoäventyr del 2

2011-08-25T23:34:00.004+02:00

Vi tog en bilfärja från Tarifa i Spanien till Tanger i Marocko. Sen körde vi längs Atlantkusten till El-Jadida som är ett gammalt portugisiskt fort. Under fortet lagrade samlade man färskvatten som fartygen kunde hämta under sina upptäcktsresor för 500 år sedan.

Kusten är jättevacker. Många är ute och fiskar.

I staden Essaouira gick vi runt i gränderna och tittade på allt som såldes. I hamnen rensades dagens fångst och fiskmåsarna verkade ha det jättelyxigt!

Marrakesh är en gammal stad som är känd för sin intressanta marknad. Här fick vi mysa med ormar, titta på hur man bereder skinn, besöka palats och smaka en massa god mat. Svettigt värre när det är 37 grader varmt. Skönt att det fanns en pool på campingen!

Vi körde över Atlasbergen. Atlas var mycket nöjd och förklarade att alla berg och varenda sten var hans.

Sen kom vi till öknen och det blev väldigt varmt!

Vägen tog slut och vi körde rakt ut i ökensanden. Vi träffade beduiner som levde mitt ute i öknen. Och vi såg döda kameler som inte kunnat överleva i den extrema hettan.

När vi kom fram till hundra meter höga sanddyner hade det blivit kväll. Plötsligt började det blåsa och en sandstorm närmade sig. Vår guide, Omar, hjälpte oss att hitta ett övergivet beduintält där vi kunde söka skydd.

Efter några timmar slutade det blåsa. Nu var det ”bara” 43 grader varmt. Vi lade oss för att sova i tältet, med blöta lakan för att få lite svalka. Efter en stund var det svalare i tältet än utanför. Våra kroppar kylde ner luften i tältet. Det hade vi aldrig varit med om förut – det brukar ju vara varmare i tältet än utanför!

Dagen därpå var det vackert väder och vi barn gav oss ut på upptäcktsfärd bland sanddynerna.

Sen körde vi till några beduiner som lånade ut sina kameler så att vi kunde rida en tur. Det var jättekul!

Dags att lämna öknen. Vi körde norrut, över Atlasbergen igen, och kom till staden Fez. Där firade vi Disas åttaårsdag på ett ställe med vattenrutschkanor. En riktig höjdare! På kvällen åt vi kamelburgare!

Marockoäventyret avslutades med besök i städerna Meknes, Chefchaouen och Tetouan.

Vi hann också med en titt på de romerska ruinerna i Volubilis. Där övernattade vi utanför bonden CousCous lilla stuga och köpte fossiler och bergskristaller av honom.

Farväl Afrika.

Svettiga kamelhälsningar från Temba

Marockoäventyr del 1

2011-08-25T23:33:00.001+02:00

Det är dags att ge sig ut på äventyr med vår Land Rover igen. Så himla kul! Den här gången vill mamma och pappa köra hela vägen till öknen i Sahara. Det verkar långt.

Vi körde genom Danmark, Tyskland, Österrike, Liechtenstein och Schweiz innan vi kom till San Remo i Italien. Där tittade vi på huset där Alfred Nobel levde under sina sista år. Här skrev Alfred Nobel det testamente som ledde till Nobelpriset.

När vi är ute på resa sover hela familjen i ett tält på bilens tak. Det är jättemysigt!

I Frankrike hälsade vi på familjen Lenander som lånade ett hus med pool. Härligt!

Sen kollade vi på en amfiteater i Arles och en akvedukt i Pont du Gard – båda cirka 2000 år gamla från romartiden. På campingen fanns ett pingisbord där jag och Disa kunde spela.

Vi fortsatte genom Andorra till Spanien. Här ramlade vi rakt in i en tjurrusning. Tinna och Atlas satt så nära staketet att jag trodde att de skulle bli stångade av en av tjurarna!

Vi besökte städer som såg ut att vara hämtade ur sagor. Vi tältade i det fria med milsvid utsikt.

Vi såg vackra väderkvarnar på karga kullar och fick höra talas om Don Quixote och Sancho Panza.

I staden Granada tittade vi på Alhambra som är ett fort och en massa palats från den arabiska tiden. Alhambra betyder ”det röda huset”, och det är lite kul eftersom vi kallar vår röda Land Rover ”Alhambra”.

Längst söderut i Spanien kan man köra in i Gibraltar som tillhör England. Det är ju konstigt, för det ligger långt från England. En klippa sticker ut i Medelhavet och man måste gå eller köra rakt över flygplatsens landningsbana för att komma in i Gibraltar. Vi fick specialtillstånd att köra hela vägen upp på klippan. Där såg vi apor som inte var ett dugg rädda för människor.

Apiga hälsningar från Temba

Juni 2011

2011-08-25T23:32:00.001+02:00

Tiden går fort när man har roligt! För några månader sedan bytte jag skola och klass. Nu har jag avslutat klass 4C på Mellanhedsskolan i Malmö och ska snart bli femteklassare! Jag trivs jättebra i min nya klass och har fått många kompisar. I slutet av terminen var vi på roliga utflykter med klassen. Kolla humlan!

Nu blir det bad, sol, (gräsklippning) och semester!

Härliga sommarlovshälsningar från Temba

April – maj 2011

2011-06-15T00:49:00.004+02:00

Det har varit härligt och varmt vårväder. Perfekt för skateboard! Jag och pappa åker i Stapelbäddsparken. Jag har slitit ut min gamla bräda och köpte en ny cool bräda på Streetlab.

Året med mitt fotbollslag Klagshamn har börjat bra. Vi har vunnit många matcher. Kul!

På påsklovet var vi i Småland. Påskharen kom och kusinerna krigade om vem som hittade flest påskägg. Sen var det dags för badpremiär i sjön. Det var faktiskt 17 grader trots att det fortfarande var april månad.

Skejtarhälsningar från Temba

Februari 2011

2011-06-15T00:46:00.002+02:00

Snön är borta och vi kan äntligen njuta av vår stora studsmatta i trädgården. Härligt!

På sportlovet flög Disa och jag med mamma till Österrike och åkte skidor. Vi körde riktigt hårt och jag lärde mig jättemycket!

Se-upp-i-backen-hälsningar från Temba

December 2010 – Januari 2011

2011-06-15T00:41:00.004+02:00

Mycket snö i Malmö den här vintern!

Vi flyttade ut ur vår lägenhet på Skolgatan och flyttade in i huset vi köpt på Beleshögsvägen i Malmö. Jättespännande!

Disa och jag slutade på Monbijouskolan. Tack för den här tiden!

Vår nya skola heter Mellanhedsskolan och ligger nära vårt hus.

Flytthälsningar från Temba

December 2010

2010-12-05T22:24:00.011+01:00

Den 4 december invigdes Citytunneln, en tunnelbana under Malmö. Vi var ute och premiäråkte och blev intervjuade av SVT. På kvällen såg vi oss själva på nyheterna. Kul!

Kolla TV-klippet här

Tunnelhälsningar från Temba

November 2010

2010-12-05T22:24:00.010+01:00

Jag har nu fyllt 10 år och firade med kompisarna på Laserdome. Det var hur kul som helst!

I början av november firade hela Malmö att MFF tog SM-guld! Jag har sett flera matcher i år och det är jättekul. Viken stämning!

Det har också blivit flera fotbollsmatcher med mitt lag IFK Klagshamn under hösten. Jag spelar oftast på mittfältet.

SM-guldhälsningar från Temba

Oktober 2010

2010-10-05T00:11:00.005+02:00

Jag har skjutit lerduvor. Det var häftigt! Jag träffade flera stycken.

Jag vill tipsa om att i senaste numret av resetidningen Vagabond (nummer 8) finns det en artikel om vårt äventyr från Sverige till Kambodja. Hoppas ni gillar den!

Man kan läsa artikeln på nätet. Klicka på länken här: Länk till artikel i Vagabond.

Vagabondhälsningar från Temba

September 2010

2010-09-18T22:44:00.004+02:00

Höstterminen har börjat och jag går i klass 4a på Monbijouskolan i Malmö. Tänk att det redan är dags för mellanstadiet!

I senaste numret av RoverLand är vår familj med i ett reportage från Land Rover-träffen på Ivön i augusti.

Om du vill köpa vår bok från Afrikaresan (Kapstaden till Nordkap på 333 dagar), gå in på www.kaptillkap.se.

För att hitta alla blogginlägg från vår resa Sverige-Kambodja, kolla i bloggarkivet (en bit ner längs högra marginalen) och klicka dig fram till tidsperioden april 2008 – juli 2009.

Mellanstadiehälsningar från Temba

Augusti 2010 – Festival och skolstart

2010-09-18T22:43:00.000+02:00

Malmöfestivalen är rolig tycker jag. Det bästa det här året var FunBallz. Man är inne i en uppblåsbar boll och försöker springa runt på vattnet. Det är grymt svårt.

Festivalhälsningar från Temba

Augusti 2010 – Kanotpaddling

2010-09-18T22:35:00.009+02:00

Morfar var hemma från Botswana på en kort visit. Han och jag åkte ut på vår årliga paddelsemester på sjön Åsnen. Den här gången blev det två dagar med en övernattning i tält. Det var jättehärligt!

Jag täljde med kniv och högg ved med yxa. Sen kastade vi yxa mot ett träd och jag lyckades sätta yxan helt perfekt!

Vi fångade fisk som jag hjälpte morfar att rensa när vi kom tillbaka till stugan. Atlas ville också hjälpa till.

Yxkastarhälsningar från Temba

Augusti 2010 – Zlatan Camp

2010-09-18T22:35:00.001+02:00

När vi kom hem till Malmö efter sommarresan var det dags för Zlatan Camp. Det är en veckas fotbollsskola på Rosengård i Malmö. Jag var där tillsammans med mina kompisar Elias & Hugo. Vår tränare heter Olof och han har spelat i landslaget! Det blev en superlyckad vecka!

Rosengårdshälsningar från Temba

Augusti 2010 – Sommarresa Sverige

2010-09-18T22:28:00.002+02:00

Sommarresan fortsatte i Sverige. I Gränna tittade vi på hur man gör polkagrisar. Vi köpte med oss en hel påse!

Sen blev det sol, bad och blåbärsplockning i Småland innan vi fortsatte till Österlen.

I Kivik tittade vi på Kungagraven och sen badade vi och byggde stora sandpyramider.

Svenska Land Rover klubben hade sommarmöte på Ivön i Skåne. Vi åkte dit med familjen Tegenrot och hittade på en massa kul tillsammans. Vi badade, spelade volleyboll, utforskade grottor, letade fossiler, klättrade på stora klippblock och grillade marshmallows.

Smarriga marshmallowhälsningar från Temba

Juli 2010 – Norge

2010-09-18T22:23:00.005+02:00

I Norge kom vi till ett ställe som heter Verdens Ende. Tänk om man bodde där! ”Var kommer du ifrån?” ”Jag kommer från världens ände.”

Vi tältade en natt bredvid en liten flod. Vattnet hade polerat granitklipporna så att de var alldeles blanka. Jag åkte rutschkana säkert tio meter och störtade ner i en iskall vattengrop. Brrr!

Norska Land Rover klubben firade 35 år och vi var på deras jubileumsträff tillsammans med familjen Hägglund. Jag såg hur vissa bilar körde uppför berg och genom djup gyttja. Atlas gillar bilar och jag gick runt med honom och tittade på alla ”Land Jove”. Vi fick provköra en minibil, men Atlas var inte helt perfekt på att styra så jag fick ta över ratten.

Jag lärde mig namnen på flera blommor genom att använda en flora. Det var intressant och faktiskt inte så svårt som jag trodde.

Norge är verkligen vackert. Vi körde runt i bergen på häftiga småvägar. En gång såg vi en överkörd grävling.

På några ställen var vi nära snö och glaciärer. Smältvattnet såg turkost ut och var iskallt!

Iskalla Norgevitsar från Temba

Juli 2010 – Sverige

2010-09-18T22:19:00.004+02:00

Jag provade på att segla optimistjolle för första gången. Rasmus var duktig på att segla, så han hjälpte mig när det blev min tur att ta rodret. Det är svårt att förstå alla speciella ord man använder när man seglar: babord, styrbord, kryssa, länsa, tampar och bom. Men det var jättekul!

Vi gav oss ut på vår sommarresa genom Sverige och Norge. Vi sov i taktältet på Alhambra och njöt av sol, bad och minigolf.

Vi besökte en gammal radiostation utanför Varberg där man kunde göra experiment med morsekod, elektricitet och magnetism. Det var väldigt intressant.

Sen tittade vi på hällristningar i Tanum. De är från bronsåldern, alltså ungefär 3000 år gamla. En ristning föreställde en blåval!

Hällristningar från Temba

Juni 2010

2010-09-18T22:15:00.005+02:00

Nu har jag gått ut tredje klass och ett långt sommarlov väntar. Härligt!

Vi var på konsert på Stortorget och såg Erik Grönwall, han som vann Idol 2009. Det var jättebra!

Sen gick Disa och jag på friidrottsskola på MAI. Längdhopp och spjutkastning är de grenar jag gillar allra bäst. Jag vann en Pumatröja med Linus Thörnblads autograf.

Vi firade midsommar i Nyhamnsläge hos Elias & Hugo. Efter dansen runt midsommarstången var det dragkamp. Barnen vann över de vuxna!

Långa spjutkastarhälsningar från Temba

Maj 2010

2010-09-18T22:12:00.002+02:00

På väg till skateboardparken såg jag 17 Ferrari om skulle ut och köra tillsammans. Man blir ju lite sugen!

Jag var och såg min första MFF-match. De mötte Trelleborg och vi stod mitt i MFF-klacken på ståplats. Det var jättehärlig stämning och jag viftade med min MFF-halsduk. Malmö vann!

Vi var i Göteborg och gick på Liseberg. Min favorit var bergochdalbanan Balder. Den var sjukt brant!

Jag sprang Kalvinknatet, ca 1500 meter. Det var kul, men jobbigare än jag trodde!

Balla Balderhälsningar från Temba

April 2010

2010-04-26T21:59:00.001+02:00

Jag hade påsklov några dagar hos Elias & Hugo i Nyhamnsläge. Jag åkte tåg själv till dem – spännande! Nu har de köpt nya skateboards så vi tränade på olika tricks. Det var himla roligt!

Sen kom resten av familjen och hämtade mig och vi körde till Småland där vi firade påsk med kusinerna. Det blev påskpyssel, påskäggsjakt och lek.

Efter påsk var det äntligen dags att börja med fotbollsträning. Jag skulle ju börjat träna fotboll redan i september förra året, men samma dag som jag skulle i väg på första träningen bröt jag armen. Den här gången var jag extra försiktig så att jag inte skulle skada mig innan träningen. Jag tränar med IFK Klagshamns tioårslag. Det är jättekul! Redan andra veckan fick jag vara med och spela match mot Malmö FF. Vi spelade på konstgräs i Kombihallen och kämpade allt vi kunde. Trots att vi förlorade med 6-5 tyckte jag att vi var duktiga.

Glada fotbollshälsningar från Temba

Mars 2010

2010-04-26T21:50:00.002+02:00

Vi plockade fram bilbanan och Atlas var helt fascinerad av bilarna som körde runt i loopingarna. Han gillar att köra fort, men är inte så bra på att bromsa...

I mars blev det äntligen lite varmare efter den långa och kalla vintern. Dags att plocka fram skateboarden! Vi cyklade till Stapelbäddsparken där Disa och jag åkte skateboard. Det är svårt men kul. Pappa provade också. Han vill gärna lära sig för det ser så härligt ut.

En helg hängde mina vänner Elias & Hugo med på skejtaräventyr.

Trixiga skejtarhälsningar från Temba

Februari 2010

2010-04-26T21:29:00.002+02:00

På sportlovet åkte jag till Canazei i italienska alperna med mamma och Disa. Vi åkte skidor hela veckan och det var jättekul. Både Disa och jag lärde oss mycket och kunde till och med åka i svarta backar. Vi åkte Sella Ronda runt två gånger. Då blir man verkligen trött i benen!
Glassiga skidhälsningar från Temba

Temba på TV den 2 februari 2010

2010-02-02T23:15:00.003+01:00

I dag var jag med på svensk TV för första gången. Det var i programmet ”Den itusågade kaninen” på Barnkanalen.

Trollkarlen Daniel var på besök på Monbijouskolan. Han gjorde ett klurigt korttrick som gick till så här. Jag tog ett kort ur en kortlek. Det var hjärter 9. Daniel blandade leken och skulle sen lista ut vilket kort jag hade tagit. Han gissade fel några gånger och vi skrattade. Sen knäppte Daniel upp skjortan och där stod det ”Du valde en nia”. Sen drog han ner byxorna och visade kalsongerna (!). De hade röda hjärtmönster. Hjärter 9. Hur kunde han lista ut det?

Om du vill se programmet kan du klicka på länken nedan. Tricket utspelar sig under de första fyra minuterna och man kan se det på SVT Play till och med 22 april.

http://svtplay.se/v/1871761/den_itusagade_kaninen/del_3_av_10

Trollerihälsningar från Temba

3 januari 2010 - Artikel i Aftonbladet

2010-01-08T01:08:00.003+01:00

Det var en artikel om vår resa i Aftonbladets söndagsbilaga den 3 januari.

Du kan läsa artikeln genom att klicka på den här länken: www.aftonbladet.se/resa/bilsemester/article6379336.ab

Sibirienhälsningar från Temba

December 2009

2009-12-30T23:12:00.003+01:00

Det kom mycket snö i Malmö i december. Alhambra blev helt täckt av snö och vi drog ut med pulkorna.
Vi firade jul i stugan i Småland med mormor, morfar och kusinerna. Vi byggde en stor snögubbe och hade det jättekul i snön.
Morfar har just flyttat från Zimbabwe till Botswana. Han hade tagit med sig afrikanskt godis som han bjöd på. Det var rostade termiter (en sorts myror). De smakade lite knaprigt.
Efter jul körde vi till fjällen. Vi bor i en stuga i Sälen. Det är mycket snö och rejält kallt. Jag åker skidor varje dag. Det är superkul!
Snöiga nyårshälsningar från Temba och hela familjen

Temba 9 år

2009-11-22T22:57:00.002+01:00

Tänk om ingen kommer ihåg ens födelsedag! Det skulle kännas hemskt!
Som tur var behövde jag inte oroa mig. Jag blev väckt med sång och presenter på morgonen den 20 november när jag fyllde 9 år.
Jag blev firad i skolan också. Och under helgen hann vi med både pepparkaksbak och ett roligt födelsedagskalas. På kalaset hade vi många lekar. Det roligaste var att få blåsa pilar med pappas blåsrör från djungeln på Borneo. Men pilarna hade inget riktigt gift på sig. Det var nog tur!
Jag fick en rolig födelsedagshälsning från min gudmor Katja. Hon skickade ett mail med den här länken till en film. Kolla gärna på den. Jag blev rejält överraskad!
http://www.tackfilm.se/?id=1258796881437RA95

Nioåriga hälsningar från Temba

November 2009

2009-11-04T09:38:00.006+01:00

Om du är nyfiken på att läsa om vår första långresa med bil går det nu att beställa vår bok direkt från familjen för 79 kronor.
Boken heter ”Kapstaden till Nordkap på 333 dagar”.
Jag var bara tre månader gammal när vi började den resan.
För mer information om boken, titta på www.kaptillkap.se

Bokslukarhälsningar från Temba

Halloween 2009

2009-11-04T09:27:00.005+01:00

Armen känns bättre och bättre. Jag har tränat bergsklättring på Kullaberg tillsammans med kompisarna Elias & Hugo.
Att spela trummor hos Tiger, Morris & Rufus var nog också bra träning för armen!
På höstlovet firade vi Halloween i Småland med kusinerna Felix, Ida och Leo. Vi hängde upp spindelnät och gjorde ljuslyktor av stora pumpor.
Sedan var det dags för ansiktsmålning.
Atlas såg häftig ut i sin skelettdräkt och häxhatt!
Spökiga halloweenhälsningar från Temba

7 oktober – Gipset är borta!

2009-11-04T09:25:00.005+01:00

Äntligen var det dags att ta bort gipset.
Från armbågen stack de två spikarna fram. De hade hållit ihop skelettet under läkningen, men nu skulle de ut.
Doktorn berättade glatt att man inte kunde få någon bedövning. Sen tog hon fram en stor tång och knep tag i änden av ena spiken. Hon drog för allt hon var värd. Pappa höll i min arm. När spiken till slut släppte och for ut höll doktorn på att trilla omkull, så hårt hade hon varit tvungen att dra! AJ! Dags för andra spiken. Dubbel-AJ!

Jag fick med mig röntgenbilder och de 7 cm långa spikarna som minne.
Armen hade blivit tunn som spagetti efter en månad i gips. Det kändes konstigt och lite läskigt att armen inte längre hade stöd av gipset. Jag stapplade hemåt med armen hängande som en sladdrig fisk. Dags att träna upp armens muskler och rörlighet!
Spagettiarmshälsningar från Temba

8 september – Jag bröt armen

2009-10-06T23:47:00.005+02:00

Tänk vilken otur. Samma dag som jag skulle börja träna fotboll bröt jag armen.
Så här gick det till.
Jag lekte på skolgården och tävlade med en kompis om vem som kunde hoppa längst från gungan. Jag stod på gungan och tog ordentlig fart, men snubblade på kedjan när jag skulle hoppa. Jag landade på vänster arm. Någonting kändes konstigt och jag kunde inte röra armen.

Fritidsledare Juan hjälpte mig upp och tog mig till klassrummet där han ringde efter pappa. Efter en stund kom pappa. Jag hade riktigt ont nu. När pappa såg att armen såg krokig och bruten ut ringde han efter en ambulans. När ambulansen kom fick jag hjälp av de trevliga ambulansskötarna Björn och Thorbjörn. De gav mig en spruta med medicin så att jag inte skulle ha så ont. Det var snällt!
Att vara ambulansförare verkar vara ett spännande jobb!

Jag fick ett stort skydd runt armen och blev skjutsad på en bår ut till ambulansen.
Vi åkte till akuten på Malmö Sjukhus. Där fick jag vänta länge med min krokiga vänsterarm.

Jag blev undersökt av läkare och min arm röntgades. Tänk att en röntgenkamera kan fotografera skelettet inne i armen! På röntgenbilderna kunde doktorn se att överarmen var helt avbruten precis ovanför armbågen.
Efter mer väntan var det dags för operation. Pappa följde med in och fick ta på sig roliga kläder. Jag blev sövd så jag märkte inte när de rättade till armen och satte in två långa spikar för att hålla ihop skelettet. När jag vaknade några timmar senare var det mitt i natten. Pappa satt vid sängkanten och hela min arm var gipsad från axel till handled.
Jag låg kvar på sjukhuset nästa dag. Det kändes som att tre av mina fingrar sov. Doktorn sa att en nerv blivit klämd och att det kan ta flera månader innan känseln kommer tillbaka helt och hållet. Det tyckte jag inte var bra.
Det var skönt att få komma hem från sjukhuset. Jag stannade hemma från skolan några dagar tills jag inte hade så ont i armen längre. Sedan följde mamma med mig till skolan för att se att allt gick bra. Det gjorde det. Fast jag blev fort trött i början.
Nu längtar jag efter att få ta av gipset. Hoppas jag kan börja spela fotboll snart!
Gipsade armhälsningar från Temba

Tillbaka på Monbijouskolan

2009-09-07T21:49:00.002+02:00

Den 17 augusti började jag i klass 3A på Monbijouskolan. Jag känner de flesta klasskamraterna sedan tidigare och det är jättekul att vara tillbaka.
Pappa har varit och hämtat Alhambra i Hamburgs hamn. Nu är bilen i Malmö och vi passar på att göra utflykter medan vädret fortfarande är fint. Förra helgen var vi på Österlen.
Man behöver verkligen inte åka långt bort för att se vackra platser!
Höstterminshälsningar från Temba

Sommar i Sverige 2009

2009-09-07T21:47:00.003+02:00

Veckorna sedan hemkomsten har gått fort! Efter ett par veckor i Malmö åkte vi och hälsade på släkt och vänner runt om i Sverige.
Jag var ute och paddlade kanot på sjön Åsnen med morfar. Vi var ute i tre dagar och sov två nätter i tält på öde öar. Det var supermysigt!
Sommarhälsningar från Temba

Tillbaka i Sverige

2009-07-29T00:53:00.004+02:00

Nu har vi kommit tillbaka till Sverige och Malmö! På flygplatsen i Köpenhamn möttes vi av farmor, mormor, morfar, moster Aira, Simon och kusinerna Meije, Lea och Movitz. De hade en banderoll och gav oss kransar av blommor och svenskt godis. Mums! Hemma hos farmor i Malmö väntade faster Stina och kusin Albin. Vi fortsatte firandet en bra bit in på natten. Vi var så glada!
Vi bor hos farmor den första tiden medan vi fixar i ordning vår lägenhet. Jag ser fram emot att plocka fram mina saker ur kartongerna som stått på vinden medan vi varit borta!
Jag undrade hur det skulle kännas att komma hem till Sverige. Vi har kört österut i 16 månader och flög hem till Sverige på 16 timmar.

Känslorna är svåra att beskriva. Allt känns vanligt och normalt. Det finns mycket plats och inte så många människor. Det är så rent och prydligt här i Sverige. Och man kan dricka vattnet ur kranen. Det gillar jag!

Glada Sverigehälsningar från Temba

5-12 juli – Bangkok, Thailand

2009-07-29T00:44:00.004+02:00

Det gick lyckligtvis lättare att lämna Kambodja än att köra in i landet. De kollade inte ens våra bilpapper på vägen ut. Så himla knasigt att de skulle bråka så med oss när vi ville köra in i Kambodja!
Vi susade fram på bra vägar och nådde Bangkok, Thailands huvudstad, efter bara ett par dagars körning. Vi tog in på ett hotell i centrala Bangkok. Jag gick på upptäcktsfärd och hittade en pool på taket av hotellet! Tänk att man kan bygga en pool uppe på ett tak, sex våningar upp!
Mamma och pappa hade lovat att det inte skulle bli fler tempel efter vår dunderdos i Angkor. Så vi tog det lugnt, åkte tuk-tuk, handlade lite souvenirer, och åt god mat i olika gatustånd. En och annan mjukglass på McDonald’s slank också ner!

En riktig höjdpunkt var Ice Age 3 på 3D-bio. Innan filmen började skulle alla resa sig upp för att ära kungen under nationalsången. Sen satte vi på oss stora specialglasögon och när man tittade genom dem verkade figurerna i filmen komma rakt ut i salongen. Det var superhäftigt. Och Atlas var så enormt söt där han satt och försökte lista ut vad man skulle göra med glasögonen!

Jag kommer aldrig att glömma ormarna i Bangkok. Vi var på ett ställe som föder upp giftiga ormar och framställer motgift som kan bota människor som blivit bitna av de farliga ormarna. Man ”mjölkar” ormen på dess gift, genom att låta den bita i en glaskopp så att giftet rinner ut ur gifttänderna. Häftigt och lite läskigt! Vi var på en ormuppvisning också, och fick se kobror och andra giftiga ormar. Ormskötarna var väldigt skickliga och kunde fånga kobrorna med bara händerna!
Som avslutning fick vi krama en pytonorm! Disa och Tinna vågade också hålla den tunga ormen, men Atlas tyckte att det var roligare att se på.
Bangkok är vårt sista stopp innan vi flyger hem till Sverige. Jag följde med pappa och lastade in vår bil Alhambra i en container i hamnen. Containern ska gå med båt till Sverige.
Det känns lite konstigt att vi ska flyga hem nu. Vi har rest så länge, nästan ett och ett halvt år. Totalt har vi kört nästan 60.000 km genom 37 länder. Det har varit väldigt kul och jag har fått vara med om så mycket. Men nu när det är dags att återvända till Sverige känns det också kul. Jag ser fram emot att träffa kompisarna och släkten. Och jag ser fram emot att börja i tredje klass på Monbijouskolan i augusti.
Hemvändarhälsningar från Temba

2 juli – Angkor Wat, Kambodja

2009-07-29T00:41:00.002+02:00

Vi hade sparat Angkor Wat till sista tempeldagen. Det är det största, mest välbehållna och mest kända templet i Angkor. Vallgraven är 190 meter bred och sex kilometer lång!
Inne i templet finns det många fina gångar, byggnader och skulpturer. Det måste ha krävts enormt mycket arbete att bygga Angkor Wat.
Angkor Wat var väldigt pampigt, men jag måste säga att jag gillade djungeltemplen Ta Prohm och Beng Mealea ännu bättre. De var liksom mer mystiska och kändes äventyrliga.
Efter hettan på tempelsafarin var det skönt att ta ett svalkande dopp i poolen. Har du provat att meditera på botten av en simbassäng någon gång?
”Om” – hälsningar från Temba

1 juli – Ta Prohm, Kambodja

2009-07-29T00:39:00.002+02:00

Vi besökte flera tempel under förmiddagen. Det finaste var nog Bantaey Srei med sina fina skulpturer. Fast vi såg templet i raketfart. Utan skugga var det för hett för att dröja sig kvar.
I souvenirstånden såldes målningar av det mest berömda templet, Angkor Wat. Men mamma var inte sugen på att köpa solnedgångstavlor.
Vi fortsatte till dagens häftigaste tempel – Ta Prohm. Här har det spelats in flera filmer. Den mest kända är kanske Tomb Raider. Det betyder Gravplundraren. Enorma träd har slagit rot i templet och ser nästan ut att sluka stenmurarna och byggnaderna. Vi klättrade över nedfallna stenblock och krånglade oss fram genom smala gångar. Vilken häftig plats!
Gravplundrarhälsningar från Temba

30 juni – Angkor Thom och Bayon, Kambodja

2009-07-29T00:34:00.005+02:00

Nu börjar vår tempelsafari på allvar. Mamma och pappa har köpt ett tredagarspass till ruinerna av den gamla staden Angkor. Staden breder ut sig över ett stort område, så vi kör bil mellan de tempel vi vill titta på.
Det största området i Angkor är från 1100-talet och heter Angkor Thom. Det betyder Stora Angkor. Området omges av en hundra meter bred vallgrav och en åtta meter hög mur som är tolv kilometer lång. Vi körde in genom en av de fem stora portarna. Många statyer av gudar och demoner håller vakt vid portarna. Stora stenansikten vakar över de som passerar genom porten.
Höjdpunkten i Angkor Thom var templet Bayon. Det har 54 torn och varje torn pryds av fyra ansikten som mejslats ut ur stenblocken. Verkligen häftigt! Vem sa att tempel är tråkiga? Här kan man verkligen gå på upptäcktsfärd och irra bort sig. Jag kände mig liksom lycklig här!
Runt hela Bayontemplet fanns det en mur full av välbevarade ristningar som visade viktiga händelser från tiden när templet byggdes. Det är nästan tusen år sedan!
Tempelutforskarhälsningar från Temba

26 juni – Tigerbröder, Kambodja

2009-07-29T00:29:00.003+02:00

Templet Beng Mealea byggdes på 1100-talet. För många år sedan övergavs det och djungeln tog över. Vi besökte det jättestora tempelområdet där vi kunde se hur stenbyggnaderna hade rasat och hur naturen hade invaderat.
Vi var de enda besökarna. Det kändes som att vandra runt i en sagomiljö.
Jag kände igen stället från en film jag gillar. Den heter Tigerbröder och spelades in här bland de mystiska ruinerna. Perfekt plats att göra en film om tigrar på!
Broderliga tigerhälsningar från Temba

25 juni – Siem Reap, Kambodja

2009-07-02T16:51:00.000+02:00

Efter våra insektsäventyr fortsatte vi mot nordväst. Vi såg många imponerande mopedtransporter längs vägen.
Ett sjukt barn som åkte med droppställning.
En hundrakilosgris på rygg.
Ett stiligt vitrinskåp.
Och en blommig tant på en höstack.
Staden Siem Reap ligger vid den kända tempelstaden Angkor. Här har vi hittat ett trevligt ställe där vi kan ta det lugnt ett par dagar innan vi ska se alla tempel. Poolen är formad som en fot. Den är fantastisk!
I en hantverksbutik fick jag träna på hur man flätar en liten korg av färgade blad från sockerpalmträdet. Det var ordentligt svårt, men till slut klarade jag det.
Mamma och pappa vill alltid äta lokal mat, så vi gick till en restaurang som hade kambodjansk meny. Vi beställde in sallader gjorda på lotusblomrötter och bananblommor. Och nog slank det in en portion stekta grodor också! Först tänkte jag ”hjälp!”. Men sen tog jag chansen och smakade. Det var faktiskt riktigt gott!
Gusten Grodslukarhälsningar från Temba

24 juni – Gräshoppor och tempel, Kambodja

2009-07-02T16:29:00.000+02:00

När vi skulle slå läger höll det på att bli mörkt. Plötsligt tändes flera lysrör bredvid vägen just där vi slagit upp vårt tält. Stora, vita plastskynken lystes upp och det började regna insekter! Inte alls kul! Vi blev helt bombade av stora svarta fulinginsekter och flydde in i bilen.
Det tog en stund innan vi insåg att det var svarta gräshoppor som svärmade. De sökte sig till ljuset. Byborna kom springande och fångade alla gräshoppor de kunde. Efter ett par timmar gick de hem och lagade kvällsmat. Mums för dem. Örk tyckte vi. Fast vi hade faktiskt inte smakat...
Nästa morgon, efter att vi sopat bort alla insekter från tältet, fortsatte vi till ruinerna Sambor Preikuk. Hundratals tempel står mer eller mindre förfallna i djungeln. De är 1400 år gamla.
Vissa tempel har nästan blivit slukade av träden och deras rötter.
Vi hittade en jättesnäll guide som nyss lärt sig engelska på egen hand. Han var så snäll att till och med Atlas gick med på att bli buren av honom.
Vår guide förstod vad barn tycker är kul. Han visade oss olika djur, till exempel termiter och en tusenfoting.
Han visade oss också ett träd vars frukter innehåller kinin som kan användas som medicin mot sjukdomen malaria. Många barn i Kambodja drabbas av malaria. Det är en hemsk sjukdom. Då är det bra att naturen har kommit på en medicin som fungerar!
Småkrypshälsningar från Temba

22-23 juni – Phnom Penh, Kambodja

2009-07-02T16:14:00.001+02:00

Vi fortsatte söderut längs Mekongfloden. Det har varit krig i många år i Kambodja. Nu är det fred, och fredsduvor står staty på gator och torg. Men bakom dem lurar lömska män som nu styr landet, men som förr var med och störtade landet i krig och massmord.
Livet på landsbygden i Kambodja är traditionellt och risbönderna var ute och plöjde sina fält.
Det är dags att plantera riset nu när regnperioden är i full gång.
I huvudstaden Phnom Penh fick vi bo hos Karl-Anders som jobbar med svenskt bistånd i Kambodja. Han hade försökt hjälpa oss att komma in i Kambodja. Tack för gästfriheten Karl-Anders!
När vi ville besöka den berömda silverpagoden fick vi än en gång smaka på hur knasbollar-i-uniform uppför sig i Kambodja. Vakten vägrade släppa in oss eftersom han skulle sova lunch klockan tjugo över tio på morgonen. Vi hade stött på värre svårigheter, så vi gav oss inte. Pappa tog fram kameran och började fotografera vakten som blev så besvärad att han tog några steg tillbaka. Då knuffade vi barn upp grinden och sprang in. Tji fick vakten. Bara le och vinka! Familjen Ringdahl 11. Knasbollarna 0.
Inne i pagodan var hela golvet gjort av silver. En kristall-Buddha och en diamantspäckad stående Buddha hade de också lyckats klämma in. Och en hel massa andra dyrbarheter. Det verkar som om alla religioner har ett gemensamt mål: att samla stora skatter. Jag kom att tänka på Robin Hood som var duktig på att dela ut stora skatter till de fattiga.
Robin Hood-hälsningar från Temba

19-21 juni – Ingenmansland

2009-07-02T16:05:00.000+02:00

Vi följde Mekongfloden söderut genom Laos. En kille transporterade minst 40 hönor på sin motorcykel. På kvällen åt jag nudlar med kyckling...
Vi tittade på mäktiga vattenfallet Khong Phapheng i Mekongfloden innan vi fortsatte mot Kambodja.
Ibland brukar pappa säga att man inte ska ropa hej innan man kommit över bäcken. Det är något gammalt talesätt. Han borde ändra det till att man inte ska fira midsommar innan man kommit över gränsen. Visserligen kom vi ut ur Laos utan problem. Och de kambodjanska passpoliserna ville gärna ge oss visum. Men den trumpne tulltjänstemannen sa bara ”No! Go back Laos!” Sen gick han och la sig i hängmattan igen. Han ville inte släppa in vår bil om han inte fick en stor muta, alltså mycket pengar som han kunde stoppa i sin stora ficka. Och vi betalar aldrig mutor. Så vi kom inte in i Kambodja. Vi satt fast i området mellan två länder, det som kallas Ingenmansland.
Det här var ju typiskt. Vi som ville fira midsommar på något trevligt ställe! Vi försökte fotografera den hemska tullmannen, men han tyckte inte att det var en bra idé. Han försökte smita undan. Han ville inte heller berätta vad han hette. Jag tror att han blev nervös av att vi varken gav honom pengar eller åkte därifrån.
Vi stannade helt enkelt precis där vi blivit stoppade. När vi blev hungriga lagade vi mat. När det blev kväll slog vi upp tältet och sov vid gränsbommen.
Mamma och pappa sa att en barnfamilj lätt kan trötta ut femton passpoliser och en tullare. Det verkade stämma. De slängde ut oss i regnet när vi sökte skydd inomhus. De låste in vattnet när vi blev törstiga. De spikade igen toaletten när vi behövde kissa. Men vi flyttade oss inte ur fläcken. Pappa läste Rasmus på Luffen för oss barn. Vi pysslade, ritade och lekte. När det blev för varmt, mitt på dagen, satte vi oss i bilen en stund med luftkonditioneringen på och tittade på film. Mamma och pappa tänkte inte ge upp. Inte vi barn heller!
Sveriges Ambassad försökte hjälpa oss, men det blev svårt när helgen kom. Då fick vi plötsligt lite tur. En modig kvinna som jobbade för turistministeriet skulle till Laos över helgen för att hjälpa sin bror. När hon såg oss reagerade hon på att en utländsk barnfamilj blev så illa behandlad. Några timmar senare hade hon lyckats involvera vice turistministern i huvudstaden. När tullknasbollen tvingades prata med turistministern i telefon blev han helt blek. Plötsligt gick det alldeles utmärkt att köra bil in i Kambodja.
Efter två dygn, och med ingripande från modiga kvinnan Theany, körde vi in i Kambodja, det 37:e landet på vår resa. Mamma sa att det krävdes en klok och modig kvinna för att besegra männen vid gränsen. Theany och familjen Ringdahl 10. Tullknasbollen 0.
Ingenmanslands-hälsningar från Temba

16-17 juni – Gymnastik, tunnlar och krig, Vietnam

2009-07-02T15:58:00.001+02:00

Vi lämnade Hanoi och kunde se hur vietnamesisk morgongymnastik ser ut. Folk går ut i sin pyjamas och gör lustiga övningar. Det är roligare än Dolda Kameran! Jag väntade bara på att Mister Bean skulle dyka upp i pyjamas med sin favoritnalle och börja härma folk!
Vi körde söderut på trång landsväg. Under Vietnamkriget kämpade Nordvietnam och Sydvietnam mot varandra. Det släpptes många bomber och lades många minor. Stora skyltar varnade för risken att träffa på sprängämnen. Jag tycker att det är konstigt att människor som tillhör samma folk vill kriga mot varandra.
På den norra sidan gömde sig folk i tunnlar så att de inte skulle dö av bomberna. De grävde långa tunnlar och vissa finns fortfarande kvar. Vi åkte till tunnlarna i Vinh Moc. Där hittade vi en guide som bott i tunnlarna som barn. Han var handikappad på något sätt, så han kunde inte prata. Men han visade oss runt i museet och var särskilt stolt över en bild av när han själv var liten.
Sen ville mannen leda oss ner i tunnlarna. Vi barn tyckte att det var en jättebra idé. Men mamma gillar inte trånga tunnlar. Och pappa hade nog helst sluppit. Fast han fick följa med ändå. Vi barn hade ju tagit ficklamporna och var redan långt nere i en tunnel. Ha! Att barn kan vara modigare än vuxna!
Tunnlarna var verkligen trånga. På vissa ställen visades hur folk bodde under de svåra åren.
Vi passerade den gamla gränsen mellan Nordvietnam och Sydvietnam. Vi var nu på 17:e breddgraden (latitud) och 107:e längdgraden (longitud). På fotot står vi på randen av en bombkrater från kriget. Längre österut kommer vi inte på den här resan. Om man simmar rakt ut i havet kommer man till Mexico, om man inte går på grund i Filippinerna eller på Hawaii. Eller om man drunknar och blir uppäten av hajar förstås.
Mamma och pappa undrade hur det skulle gå att passera gränsen eftersom de struntat i att fixa alla möjliga papper och stämplar som de borde fixat enligt tullpoliserna vid gränsstationen där vi körde in i Vietnam. Men vi fick inga problem. Vi bara log och vinkade hela vägen. Vips var vi tillbaka i Laos. Sverige 3. Vietnam 0.
Trånga tunnelhälsningar från Temba

5-14 juni – Hanoi, Vietnam

2009-06-14T11:11:00.002+02:00

Hanoi är huvudstaden i Vietnam. Här bor det många miljoner människor. De flesta verkar köra moped hela dagarna och kan frakta ruskigt stora saker på moppen.
Vi krånglade oss fram till Sveriges Ambassad och blev mötta av våra vänner Elsa och Kristoffer med barnen Jonatan (12 år) och Miriam (8 år).
På ambassaden fick vi låna ett gästhus med riktiga sängar, eget badrum och luftkonditionering. Vilken lyx! Och skönt när termometern närmar sig 40 grader! Hanoi är den varmaste platsen vi varit på under vår resa. Inte undra på att vi tillbringar en stor del av dagen i ambassadens pool! Jag kan simma under vattnet hela bassängens längd, 12 meter. Atlas älskar att bada, men ibland förstår han inte att han behöver sin simring.
Våra vänner skämmer bort oss med underbar mat som smakar som i Sverige. Vi äter yoghurt, ost, bröd, köttbullar, potatismos, lingonsylt, spaghetti och köttfärssås. Vi leker med svenska barn och det känns ibland som vi är i Sverige. Fast när vi gick på stadsvandring i gamla delarna av Hanoi kändes allt väldigt exotiskt med smala gränder, färggranna tempel och ett myller av gatuförsäljare.
Vi har varit på Ho Chi Minh mausoleum. Ett mausoleum betyder att det är ett hus där det ligger en uppstoppad människa. Jag undrar varför de stoppar upp människor och lägger dem i glaslådor. Pappa säger att det är kommunister som gör det och att kommunisterna vill göra sina gamla chefer till gudar. Det låter ju helt knasigt. Inte blir väl gamla kommunistchefer gudar bara för att man stoppar upp dem som om de vore gamla bävrar? Men vi barn gjorde som mamma och pappa sa. Vi gick snyggt och prydligt runt det gamla kadavret. Vi försökte verkligen vara tysta, annars fick vi skäll av vakterna. Men Atlas kunde inte hålla sig. När han fick se Onkel Ho pekade han och utbrast: ”Sover!”. Det var så sött!
Jonatan är snart tonåring. Jag tycker att han är ganska cool. Han gjorde en fin graffiti-teckning åt mig. Jag vill lära mig att skriva coola bokstäver. En kväll följde jag med Jonatan till Boo Skate Shop och köpte häftiga grejer. En annan kväll fick jag lära mig att spreja mitt namn med graffitibokstäver. Det var häftigt!
Det är inte så lätt att hålla reda på vad gatorna heter i Hanoi. De flesta gator verkar ha trestaviga namn, typ Trang Hung Dao, eller Pho Kim Ma. Vi kan erbjuda några nya namn om den kommunistiska namnkommittén får slut på fantasifulla trestavelser: Trong Long Gong, Long Kal Song, Stor King Kong. Gatan där vi bor heter Nui Truc. Den är känd för sina prima hundrestauranger. Men hundarna är inte gäster utan finns på menyn...
Vi var på en dockteater som utspelar sig i vatten. Det var väldigt speciellt och finns bara i Vietnam. Mängder av olika dockor, båtar och drakar rörde sig tillsammans i vattnet och spelade upp gamla vietnamesiska sagor.
Elsa invigde Svenska Filmfestivalen i Hanoi. Vi var med på invigningen och såg filmen ”Desmond och Träskpatraskfällan”. I filmen pratade de svenska och det var engelsk text, men sen var det en vietnamesisk kvinna som pratade i mikrofon och översatte allt till vietnamesiska. Vietnameserna skrattade mycket – framför allt när någon slog sig riktigt hårt!

Vår vecka i Hanoi har verkligen varit underbar. Nu fortsätter vi söderut i Vietnam.
Stort tack till Elsa & Kristoffer och till Jonatan & Miriam.
Graffiti-hälsningar från Temba

3-5 juni – Laos till Vietnam

2009-06-14T11:04:00.002+02:00

Via grottorna i Vieng Xai fortsatte vi mot Vietnam. I dalarna planterade folk ris på de gyttjiga fälten.
Efter många kurviga mil kom vi till en avlägsen gränsstation mellan Laos och Vietnam. Mamma och pappa verkade lite spända. De sa att vi måste uppföra oss extra väl. Det var inte alls säkert att vi skulle få köra in i Vietnam med vår bil nämligen.
Vi barn var nog tysta som möss. Men det gick ändå åt pipsvängen. Männen i uniform sa att bara folk med visum kan åka in i Vietnam. Men mamma och pappa sa att svenskar inte behöver visum till Vietnam. Dessutom passade pappa på att betona att Sverige hjälpt Vietnam med hundratals miljoner kronor under de senaste 40 åren. Efter fyra timmar förstod vietnameserna att de hade fel. Vi fick komma in.
Sverige 1, Vietnam 0.

Då kom nästa problem. Vi fick inte köra in vår bil i Vietnam. Mamma och pappa var mycket envisa och tålmodiga. Ett par timmar senare körde vi in i Vietnam, det 36:e landet på resan. Sverige 2, Vietnam 0.
Vägen genom bergen i Vietnam var jättefin. Det verkade som att alla jobbade med skörden på risfälten.
Men några ska såklart tröska riset också.
Och ett gäng kvinnor var trötta på ris och försökte fånga fisk i stället.
Nästan alla som jobbar utomhus i Vietnam har konformade hattar av bambu. Det går att göra nästan allting av bambu och vi såg många ställen där folk skördade eller bearbetade bambu.
Pengarna i Vietman heter dong. En dong är inte värd så mycket. Jag fick hålla en miljon dong i handen och kunde fläkta med sedlarna som en solfjäder.
Miljonärshälsningar från Temba

1-2 juni – Krukor, lådbilar och kannibaler, Laos

2009-06-14T10:55:00.000+02:00

Området runt Phonsavan kallas för Krukslätten. Hundratals stora stenkrukor står där på marken som om de glömts kvar efter jättarnas fest för länge sedan.
Krukorna tros vara upp mot tvåtusen år gamla och har antagligen använts för att förvara dricksvatten. Nu simmar grodyngel runt i regnvattnet.
På flera ställen har amerikanska bomber från kriget skadat krukorna och man kan se stora bombkratrar.
Vi körde vidare över höglandet. I en brant backe såg vi en ovanlig skylt som verkade varna för lådbilar. Men var skulle de komma ifrån? Vi hade inte sett folk på länge.
Plötsligt kom tre lådbilar susande och vi stannade för att titta. Pojkarna hade byggt sina enkla bilar själva. Vi delade ut pennor till dem och de andra skolbarnen som plötsligt dök upp. Det blev nästan slagsmål om pennorna, så ivriga blev barnen.
Vårt nästa stopp var stengravarna i Suan Hin.
Det var gamla ovanliga gravar som säkert var intressanta, men jag gillade insekterna bäst. Vi såg en fin skalbagge med roliga färger.
Sen kom ett vandrande blad och satte sig på en av gravstenarna. Tänk om ett vandrande blad äter blad. Är den en kannibal då?
Kannibalhälsningar från Temba

31 maj – Phonsavan, Laos

2009-06-14T10:53:00.001+02:00

Jag överraskade hela familjen ordentligt. När det blev ljust smög jag ut ur tältet och dukade fram frukost till alla. Gissa om de blev förvånade när allt var förberett när de steg upp! Sen var det dags för oss att packa ihop och köra vidare.
Staden Phonsavan som ligger på en högplatå i nordöstra Laos. Det har varit ett långt krig här och i Vietnam för 40 år sedan. Det släpptes väldigt många bomber. Vi åt kvällsmat på en restaurang som hade samlat ihop många gamla vapen och bomber från kriget.
I byarna vi körde genom såg vi många rostiga bomber. En del användes för att bygga staket eller till och med som blomsterlådor!
Tyvärr hittar barn ibland bomber som de börjar leka med. Om de har riktig otur kan de där gamla bomberna sprängas. Det är verkligen hemskt. På vissa ställen finns det rödvita markeringar längs stigarna. Man ska stanna på den vita sidan. På den röda sidan kan det ligga bomber eller minor.
Bomb- och granathälsningar från Temba

29-30 maj – Luang Prabang, Laos

2009-06-14T10:50:00.000+02:00

Vi kom tillbaka till Luang Prabang där vi stämt träff med Rein och Maaike från Holland. De reser med bil ungefär som vi gör. Första gången träffade vi dem i Turkiet och sedan har vi stött på varandra på de konstigaste ställen i Iran, Pakistan och Indien. Jag satt uppe och pratade engelska med Rein på kvällen. Det var en häftig känsla att kunna förstå och prata engelska med en vuxen. Rein sa att jag var duktig. Då blev jag glad och verkligen sugen på att lära mig mer engelska.
Rein och Maaike berättade att de inte lyckats köra in med sin bil i Vietnam. De hade blivit stoppade och tvingats flyga in i stället. Mamma och pappa hoppades att vi skulle ha större tur.
Jag var med Disa på sjukhuset och tog stygnen i hennes panna. Hon blev sydd med tre stygn i Luang Prabang för en vecka sedan när hon trillade ner i ett hål och glasögonen krossades mot pannan. Det var intressant att se doktorn plocka bort stygnen. Disa var riktigt tuff och sa inte ett ljud. Tänk att man kan sy ihop en människa med nål och tråd!

Engelska hälsningar från Temba

30 maj – Glad sommar till alla skolkamrater!

2009-05-30T10:43:00.000+02:00

Snart slutar vårterminen och det blir sommarlov. Jag önskar alla klasskamraterna på Monbijouskolan i Malmö en riktigt skön sommar.
Vi ses i augusti. Det tycker jag ska bli jättekul!

Sommarlovshälsningar från Temba

26-29 maj – Hmong och vattenfall, Laos

2009-05-30T10:40:00.002+02:00

Vi körde genom vackra bergsområden där Hmong-folket bor. I en by satt en man och spelade på en fin bambuflöjt med sex pipor.
Det springer runt barn överallt. De som är för små för att gå blir ofta burna av andra barn. Bebisarna har traditionella mössor med färggranna bollar på.
Mitt på dagen är det verkligen varmt, ungefär 35 grader i skuggan. Klockan tolv på dagen står solen precis rakt ovanför huvudet på mig, i zenit. Min skugga är pytteliten. Folk sitter mest och vilar sig. Man måste dricka mycket eftersom man svettas en massa hela tiden, även om man är helt stilla. Det tycker jag är konstigt. Pappa säger att det är för att luften är så fuktig. Nästan 100% luftfuktighet.
Vi kom till ett fint vattenfall. Nedanför fallet fanns det ställen där man kunde bada. Perfekt med lite svalka i värmen! Någon hade knutit fast ett långt rep i ett träd. Jag klättrade upp i trädet, svingade mig ut och släppte taget. Plums ner i det turkosa, klara, kalla vattnet! Det var hur kul som helst!
Vattenfallshälsningar från Temba

22-25 maj – Luang Prabang, Laos

2009-05-30T10:26:00.000+02:00

Luang Prabang är en fin gammal huvudstad som ligger vid den stora Mekongfloden. Vi besökte det kungliga palatset som nu är museum. Det var fint, men det jag tyckte var roligast var kungens veteranbilsamling. En sak jag undrar är hur kungar kan ha så mycket pengar att de kan bo i stora slott och ha många bilar. Och hur blir man kung egentligen? Fast det kan vara farligt att vara kung också. När kommunisterna tog över i Laos förde de bort kungen. Han försvann.
Det finns många buddhistiska tempel i Luang Prabang.
Orangeklädda munkar smyger omkring i hettan. Några slår på trummor och cymbaler så att svetten lackar.
När munkarna blir hungriga tigger de mat av folk. Munkarna jobbar inte. Det verkar vara ett lättsamt och mysigt liv. Men vad skulle hända om alla bestämde sig för att bli munkar? Vem skulle de då tigga mat från? Antagligen från kvinnorna. De verkar inte få bli munkar utan måste alltid jobba.
Vi var på ett ställe där kvinnor tillverkade papper av mullbärsträdets bark. De kokade barken som då blev till en vit geggig massa. Sen blandade de massan med vatten i en stor ram som hade ett finmaskigt nät som botten. Vi barn fick vara med och lägga i blad och blomkronblad som dekorationer. Sen lyfte man försiktigt upp ramen så att vattnet kunde rinna av. Pappersmassan klibbade fast vid nätet och hela ramen sattes att torka i solen. Vi gjorde tre stora pappersark som vi kom tillbaka och hämtade dagen därpå när de hade torkat. Det var jättekul att tillverka papper. Det ska jag göra när jag kommer hem till Sverige också!
Pappersmakarhälsningar från Temba

20-21 maj – Muang Sing, Laos

2009-05-30T10:15:00.002+02:00

Vi körde ännu en bit norrut till den avlägsna byn Muang Sing. Mamma och pappa ville se fler av de ovanliga folkslagen som finns i de här områdena. Först hälsade vi på i en Akha-by. Det var ruskigt fattigt.
Det verkade inte som att barnen i den här byn går i skolan. Hur ska de då få ett bättre liv?
Sen kom vi till en Yao-by. Några vackert klädda kvinnor ville sälja broderier och mössor. De bjöd in oss i sin hydda.
Inne i hyddan låg tre män och rökte ur ett stort bamburör. Jag frågade pappa varför de rökte på det sättet och pappa viskade att de antagligen rökte opium. Så hemskt! Där låg de och kunde knappt röra sig fast klockan var mitt på dagen. Kvinnorna och barnen fick jobba i stället. På andra ställen i byn såg vi fler halvsovande män som rökte opium. Usch för opium!
Vägen till fler små byar spärrades effektivt av ett stort träd.
Vi körde och åt lunch i stället. Maten i Laos är jättegod. Jag giller deras klibbiga ris som serveras i en flätad behållare. Man tar riset med höger hand, rullar det till en boll och doppar det i olika såser eller grytor.
Vi tältade ett par kilometer från den kinesiska gränsen. Vi körde bort och tittade in i Kina, men vi hade inga visum, så vi fick inte komma längre. Vi får åka till Kina en annan gång.
Den här tiden kallas den gröna årstiden. Regnperioden har just börjat och det är ny grönska överallt. Förutom där folket just bränt ned skogen förstås. Där är det brunt. En stor del av Laos skogar har bränts ner tyvärr. Folk är så fattiga att de struntar i miljön.
När det skymmer på kvällen börjar grodorna sjunga. De får sällskap av cikadorna. Och sen dansar eldflugorna fram genom mörkret, blinkande. När en eldfluga närmar sig en annan börjar de blinka i takt. Det ser himla häftigt ut! Vi fångade en eldfluga och blev lite överraskade, för det är faktiskt ingen fluga utan en liten brun skalbagge. Men hur kan de lysa så där? Det skulle jag vilja lära mig mer om.

Eldflugehälsningar från Temba

18-20 maj – Luang Namtha, Laos

2009-05-30T10:00:00.000+02:00

Vi blev bogserade på en pråm över Mekongfloden till Laos. Sista biten fick vi köra i vattnet och upp på stranden. Det tyckte jag var ett coolt sätt att komma till ett nytt land på! Laos är det 35:e landet på resan. Vi har kört mer än 5000 mil sedan starten.
Från gränsbyn Houei Xai körde vi genom bergen till Luang Namtha längst uppe i norra Laos. Här bor det många bergsfolk. Jag kan inte hålla reda på alla. De heter sånt som Thai Lue, Phu Noi, Hmong, Yao, Lahu, Lantan, Akha, Lisu, osv. Vissa av folkslagen bor högt uppe på bergen. Andra bor i de smala floddalarna och odlar ris. Alla verkar väldigt fattiga. De bor i enkla hyddor som står på stolpar. Halvnakna barn står och tittar på oss när vi kör förbi. När vi vinkar blir de glada och vinkar tillbaka. Griskultingar och kycklingar springer runt på vägen i byarna.
Vi tältade intill floden Nam Tha. Byborna gick ned till floden för att tvätta sig. Fiskare paddlade förbi i långa kanoter. Barn badade i solnedgången. Det såg väldigt fint ut. När vi vaknade sa pappa att vi nu sovit 300 nätter i tält på resan. Det är mycket det!
Vi körde runt i byarna runt Luang Namtha. Många människor var ute på risfälten och skördade, plöjde och planterade. Här är det varmt året runt och man kan odla saker hela året. För att skydda sig mot solen är det många som har fina konformade hattar.
Ett par kvinnor försökte fånga fisk i en liten flod med hjälp av stora håvar. De fick ganska många fiskar faktiskt.
I en av byarna vi kikade runt i höll kvinnorna på med silkesproduktion. De hade stora lådor fulla med silkeslarver. De matade och pysslade om dem. Silkeslarverna gillar att äta mullbärsblad. De spinner en kokong av silkestråd som tas omhand av kvinnorna, som sedan spinner tråd och väver vackra silkestyger (råsiden). Vi tittade och köpte ett fint tyg.
Det var dags för mig att bli klippt. Vi såg en frisör som hade sin salong på trottoaren. Han såg helt förvånad ut när det kom en blond kille som jag med ganska långt hår. Han drog snabbt fram klippmaskinen, och vips var håret borta. Och mamma som försökt säga att han inte skulle klippa så mycket. Nu har jag samma sorts frisyr som alla skolpojkar i Laos. Det var bara att tacka och se glad ut. ”Kopp chai laj laj” (betyder tack så mycket på laotiska).

Snaggade hälsningar från Temba

16-17 maj – Gyllene Triangeln, Thailand

2009-05-30T09:47:00.000+02:00

Området högst upp i nordöstra Thailand kallas för Gyllene Triangeln. Här har det odlats mycket opiumvallmo i över hundra år. De som smugglade opium tjänade mycket guld. Och eftersom de tre länderna Burma, Laos och Thailand möts här kallar man området Gyllene Triangeln.
Vi besökte ett stort opiummuseum. Där lärde vi oss hur opium framställs, hur det har använts genom tiderna och varför opium och andra droger är farliga. Det är svårt att förstå varför människor använder opium och annat knark när man vet att det är så farligt.
Vi tältade en natt i en by där det bor folk ur folkstammen Akha. Kvinnorna har roliga mössor som de har sytt fast silverpengar i.
Vi körde genom ett par floder och uppför jättebranta backar på väg till byn som låg på toppen av en kulle.
Det var branta sluttningar åt alla håll. Den enda platsen som var platt nog för oss att parkera och tälta på var bredvid korna. De här korna var verkligen bra på att råma! Det var som att lyssna på en ko-orkester på högsta volym. De höll på hela natten. Vi kunde nästan inte sova.
Mekongfloden är en av världens största floder. Vi körde längs den bruna floden när det började duggregna. Då såg vi en jättestor dubbel regnbåge över Mekong. Det var en fin avslutning på våra härliga veckor i Thailand. På andra sidan regnbågen väntar nästa land: Laos.
Regnbågshälsningar från Temba

12-15 maj – Chiang Rai, Thailand

2009-05-16T09:25:00.000+02:00

Vi vilar upp oss lite i Chiang Rai. Det har varit ett hårt tempo under de senaste veckorna.
Nu samlar vi nya krafter inför vår körning till Laos.

På kvällsmarknaden äter vi god mat. Det blir friterade räkor, kycklingspett, pommes frites och nudelsoppa.
Men vi undviker ståndet som säljer larver, flugor och andra stekta insekter. Örk!
Jag har köpt ett superbra flygplan. Man kastar det och så kommer det tillbaka som en boomerang. Jag tror att jag ska köpa med mig flera stycken hem till Sverige. Tinna gillar att gå på marknaden och klä ut sig!
Vi hittade ett svenskt bageri i stan. Där festade vi loss på kanelbullar och svenska småkakor. När Tinna smakade kanelbullen sa hon: ”Det är ju såna som jag brukar äta hos farmor!”
En dag besökte vi ett svenskt barnhem där det bor 57 föräldralösa barn. De äldre barnen tillverkade konstgjorda blommor. Det såg jättepilligt ut. Jag tycker att det är bra med barnhem. Var skulle barnen annars bli av när de inte har föräldrar? Du kan läsa mer om barnhemmet på www.baanchivitmai.com
Vi tältar vid floden Mae Nam Kok. Vår närmsta granne är en geckoödla som underhåller oss med sitt starka läte: ”Gecko!”. Men när cikadorna sätter igång på full volym hör vi knappt geckoödlan längre. Fast vi sover gott ändå, trots alla exotiska ljud.

Annars är det vanligaste ljudet hos oss när Atlas ropar ”Manau!”. Det betyder att han vill ha något. Han har börjat prata och kan säga många ord. Nu börjar han sätta ihop ord i par också (”kolla ödla!”). Han är så söt! Fast Temba tycker han är svårt att säga, så han kallar mig för Bomba!
Geckohälsningar från ”Bomba”

10-11 maj – Tham Lot, Thailand

2009-05-16T09:18:00.001+02:00

Tham Lot är berömt för sina grottor. Vi åkte bambuflotte på en liten flod som försvann in i ett grottsystem under ett berg. Floden flöt i underjorden i nästan tusen meter.
Fladdermöss pep förbi. Där fanns också hundratusentals svalor av en sort som anpassat sig till mörkret i grottornas värld. Fladdermössen och de här svalorna navigerar med hjälp av ljud och eko i stället för med synen. Det är ju enormt häftigt! Fast mamma tyckte inte att det var så häftigt när en svala bajsade i håret på henne. Då svor hon.
Vi gick av flotten på olika ställen och klättrade till fots djupare in i grottorna. Vår vägvisare hade med sig en stark lampa, annars hade vi inte kunnat se någonting. Vi såg häftiga droppstenar; stalaktiter (från taket), stalagmiter (från golvet/marken), pelare (stalaktit och stalagmit som vuxit samman), stelnade vattenfall och annat fint som jag inte kan namnen på.
I den sista grottan fanns resterna av kistor gjorda av det hårda träslaget teak. Dessa kistor är över 1500 år gamla. Det är ju väldigt gammalt. Tänk att trä kan bevaras så länge! Fast vi såg inga skelett. Kanske tur det. Kunde varit läskigt att se benrangel djupt inne i den mörka grottan...
Vid grottorna i Tham Lot finns ett supertrevligt ställe som heter Cave Lodge. Det drivs av John Spies, en australiensare som kom hit för 30 år sedan. Vi kan verkligen rekommendera det hembakta brödet! Och jag spelade bordtennis med pappa – jättekul! Kolla in mer om det här trevliga stället på http://www.cavelodge.com/.
I bergen norr om Tham Lot finns många byar med folkslagen Lahu och Shan. Vi körde på omöjligt branta vägar och hälsade på i byar som låg väldigt långt borta från vår värld. I en by som hette Ban Eko delade vi ut blyertspennor till alla skolbarnen och kulspetspennor till alla kvinnorna. De blev glada!
Vi såg inte till några män i byn. Jag tror att de var ute på fälten och planterade, för nu är regnperioden på gång. Folken i bergen bränner ner skogen för att kunna odla mat. Tyvärr finns det då inget som kan hålla kvar jorden när regnen kommer. Jorden spolas ner i floderna och bergsfolken bränner ner mer skog för att odla mat.
Grottforskarhälsningar från Temba

9 maj – Te, kaffe och bambu, Thailand

2009-05-16T09:14:00.001+02:00

Vi körde långt norrut, till byn Mae Aw. Där bodde det bara kineser som flydde från Kina när kommunisterna tog över för 60 år sedan. På kullarna runt omkring odlas kinesiskt te.
Men mamma var mer sugen på kaffe, så vi körde till en by där det odlas kaffe i stället. En trevlig man visade oss hur det går till att framställa kaffe. Vi kunde se kaffebären på busken, plockning, skalning, soltorkning, rostning och malning. Jag blev nästan lite sugen på kaffe efter att ha sett hur det går till, men jag ångrade mig när jag luktade i koppen. Mest en dryck för vuxna tror jag!
På bilden håller jag upp ljusa, soltorkade kaffebönor och mörka, rostade kaffebönor.
På kaffestället växte de största bambustrån jag sett. De var 30-40 meter höga och kallas för Jättebambu. Häftigt!

Kafferepshälsningar från Temba

8-9 maj – Långhalsfolket, Thailand

2009-05-16T09:11:00.002+02:00

När jag hörde att vi skulle hälsa på ett folk med långa halsar trodde jag att pappa skojade. Men när vi till slut kom fram till den lilla byn kunde jag se något mycket underligt. Kvinnorna har en tjock metallspiral runt halsen, och de ser verkligen ut att ha långa halsar!
Den här folkstammen heter Padaung och folket i de två byar vi besökte har flytt från Burma. Redan när flickorna fyller fem år börjar de bära halsspiralen av mässing. Då väger den omkring ett kilo. De har spiralen på sig hela livet. De sover med den också. Jag tror bara de tar av den när de ska byta till en längre modell i takt med att de växer. På vuxna kvinnor väger halsspiralen minst fem kilo. Prova att hänga fem kilo runt halsen. Det är minsann hemskt tungt!
En annan folkgrupp i närheten hade jättestora ringar i öronen. De töjde ut öronsnibbarna och satte gradvis större ringar i hålen. Det verkade inte så skönt.
Jag testade ett armborst i en långhalsby, men pappa blev nervös av den. Jag köpte en stor pilbåge i stället!
Korthalsade hälsningar från Temba

6-7 maj – Flyktingläger och Karen-by, Thailand

2009-05-16T09:05:00.001+02:00

Vi körde norrut genom djungeln längs Burmas gräns från Mae Sot till Mae Sairang. Vi såg flera stora läger för burmesiska flyktingar. Det kan inte vara lätt att växa upp som barn i ett flyktingläger mitt i djungeln.
I Mae Sairang hyrde vi en vägvisare som följde med oss i vår bil när vi besökte en by där det bor folk ur Karen-stammen. Den sista timmens körning var verkligen brant och svår. Det kör nog inte många bilar på de här stigarna!
När vi kom in i byn samlades alla och tittade på oss. Vår vägvisare, som också tillhör Karen-folket, förklarade vem vi var. Sen berättade han för oss att detta var första gången som folket i den här byn såg blonda barn. Därför var alla lite extra nyfikna på oss tror jag. De tyckte nog att vi såg underliga ut. De fnissade, gömde sig, och kikade på oss i smyg. Många sprang sin väg om jag försökte fotografera dem.
Vi var inne i ett pyttelitet hus av bambu. Där bodde ett par med sina nio barn. De hade inga saker alls.
I ett annat hus låg en kvinna och vilade på golvet. Folk här sover på golvet. De har inga sängar. Och kvinnans huvudkudde var av trä! Precis som mamma har berättat att en del folk i Afrika sover!
När man ser hur folk bor här inser man verkligen hur bra vi har det i Sverige.
Karen-hälsningar från djungel-Temba

5 maj – Myawadi, Burma

2009-05-16T09:00:00.002+02:00

Burma är ett mycket fattigt land. Militärerna styr landet och är inte snälla mot människorna. Det bor jättemånga burmesiska flyktingar i Thailand. Vi gjorde ett kort besök i Burma för att se hur folk har det.
Vi promenerade runt i trånga gränder där folk bodde tätt, tätt ihop. De var väldigt fattiga, men alla vi träffade var jättesnälla.
Konstigt nog var pagoderna i buddhisttemplet målade i guldfärg. Jag undrar hur det kan finnas pengar till det när folk intill knappt har råd att köpa mat.
På den lilla marknaden köpte vi en jättegod kokosnöt. Mannen ville inte ta betalt för den, men vi gav pengar ändå. Det kändes liksom fel att få saker gratis i ett land där folk har det så svårt.
På väg tillbaka från marknaden lyckades vi klämma ihop hela familjen i en trehjulig cykel. Den såg ut ungefär som vår danska lådcykel där hemma. Pappa och Atlas fick hjälpa till att knuffa på när det blev uppförsbacke.
Burmesiska frihetsönskningar från Temba

3 maj – Sukhothai, Thailand

2009-05-16T08:57:00.000+02:00

För 700 år sedan var Sukhothai en mäktig huvudstad för thailändarna. Vi besökte ruinerna av staden och såg många Buddhastatyer. Sukhothai är ett världsarv. Det betyder att det är en viktig plats som måste bevaras och skyddas. Men Tinna, som ibland inte till fullo uppskattar alla förnäma världsarv mamma och pappa vill titta på, utbrast som bara hon kan: ”Ska vi titta på Buddha igen? Jag tycker Buddha är skräpig!”
Bland ruinerna lurpassade jag på en skygg ödla och försökte få ett fint foto. Till slut lyckades jag! Temba ett, ödlan noll.
Språket är klurigt här i Thailand. Jag kan inte läsa ett dugg av det krumeluriga alfabetet som har nästan hundra tecken. Men jag kan säga ”sawadi” som betyder hej. När man säger det ska man föra ihop händerna framför sig (som Lucia gör den 13:e december). Samma gest gjorde de i Indien och Nepal, men då hälsade de med ett ”namaste”. Jag kan också ordet ”farang”. Det är vad thailändarna kallar alla utlänningar (foreign). Beroende på uttalet kan samma ord betyda flera saker. Den roligaste frasen läste jag i vår guidebok: ”mái mài mâi mâi mai” betyder ”färsk ved brinner inte, eller hur?”.

Visste du förresten att det nu är år 2552 i Thailand? Här börjar tideräkningen med Buddhas födelse.

Faranghälsningar från Temba (just nu i framtiden)

1-2 maj – Flytande marknaden, Thailand

2009-05-06T04:16:00.001+02:00

Tio mil sydväst om Bangkok finns ett område där folk bor vid kanaler i stället för vid gator. De använder kanoter i stället för cyklar eller bilar. Här paddlade vi runt med kanot och tittade på hur folk lever, lagar mat, tvättar, badar.
Allt sker vid kanalerna. Kvinnor flyter fram i sina restaurangkanoter och säljer vårrullar och nudlar. En pojke erbjuder kokosnötter. En flicka har kanoten full med frukt. En gammal gumma säljer grönsaker. Det var verkligen jättefint och stillsamt.
En bit bort började området för turisterna. Där blev det trångt. Många turister åkte bullrig motorbåt i stället för tyst kanot. Plötsligt började det säljas souvenirer i stället för grönsaker. Försäljarna ropade ”ten baht!” (tio thailändska pengar). De uttalar det ”tenba”, så jag trodde hela tiden att de ropade på mig!
Vi gillade de lugnare områdena bättre. Det är konstigt att turister genom att komma till en vacker plats gör att den blir ful och bullrig. Så borde det ju inte vara. Då förstörs ju alla vackra platser till slut.
Lugna paddelhälsningar från Temba

30 april – Bron över floden Kwai, Thailand

2009-05-06T04:14:00.000+02:00

I staden Kanchanaburi finns det en känd bro. Den är en del av en lång järnväg som krigsfångar tvingades bygga under andra världskriget. Många människor dog. Jag kan inte fatta varför det finns så många krig.
Vi tittade på bron och på ett museum som visade hur fångarna bodde och arbetade. Det var riktigt hemskt. Stackars människor. Jag hoppas att de som överlevde fick ett bra liv efteråt.
Brobyggarhälsningar från Temba som avskyr krig

27-29 april – Khao Lak, Thailand

2009-05-06T04:12:00.001+02:00

I Khao Lak var det många som dog när en stor tsunamivåg störtade in över stränderna för fyra år sedan. Vi har pratat mycket om det. Det finns tsunamiskyltar och minnesmärken på flera ställen här.
Vi har hittat en lugn och fin strand norr om Khao Lak. Den heter Ao Thang och här tältar vi ostört mitt på stranden under några palmer. Det är bara vi och några tusen eremitkräftor.
Det finns förresten elefanter här också. Ja, inte på stranden förstås, men de jobbar i skogen intill.
Det här blir sista strandbesöket på flera veckor. Snart ska vi köra upp till bergen i norra Thailand.
Sandiga hälsningar från Temba

25-27 april – Phuket, Thailand

2009-05-06T04:10:00.001+02:00

Via malaysiska ön Penang körde vi in i Thailand, land nummer 33 på vår resa.

Vi hittade ett litet paradis på stranden Mai Khao på ön Phuket. Här kunde vi tälta på stranden och vara helt för oss själva.
Jag älskar strandlivet. Det är så roligt att bada och att leka i sanden. Och att spela fotboll med Atlas såklart. Han är riktigt duktig!
Strandglidarhälsningar från Temba

21-23 april – Cameron Highlands, Malaysia

2009-05-06T04:07:00.001+02:00

Uppe i bergen var det svalt och skönt. Vi behövde till och med ta på långbyxor och fleecejacka om kvällarna. Det var jättemysigt! I det svala klimatet i Cameron Highlands trivs tebuskarna. Vi besökte en teplantage och fick se hur te växer och tillverkas. Sen smakade vi en kopp te och åt färska scones med grädde och sylt. Smaskens!
Här odlas också grönsaker och frukt till hela Malaysia. Vi hittade färska jordgubbar som vi festade på. Mums!
Fast det godaste under våra dagar i Cameron Highlands var faktiskt de indiska pannkakorna vi åt till frukost (och middag) på restaurang Kumar. Min favorit var med citron och socker. Helt ljuvligt!
I Cameron Highlands såg vi hundratals gamla Land Rovers. De används i jordbruket och i djungeln eftersom det är så bergigt och svårt att ta sig fram. De såg skrotiga men charmiga ut.
Jordgubbiga hälsningar från Temba

20 april – Taman Negara, Malaysia

2009-05-06T04:02:00.000+02:00

Vi körde in i regnskogen Taman Negara. Det är en riktig djungel. Jättehöga träd tornade upp sig. Långa lianer hängde överallt. Vi svingade oss och lekte Tarzan.
Vi såg inte så många djur i djungeln, bara några apor och en stor ödla.
Det fanns desto fler konstiga växter och insekter som vi tittade närmare på. Jag undrar hur det funkar med köttätande växter egentligen. Det är ju djur som brukar äta växter och andra djur. Men växter som äter djur? Det är bara för konstigt!
Vi läste att bambu är en sorts gräs och att det kan växa en hel meter på en dag. Det är helt otroligt. Det blir ju en centimeter i kvarten. Snacka om att växa så det knakar! Om oss knakade det inte så mycket, men det plaskade av svett i värmen.
I Taman Negara finns världens längsta gångväg i trädkronorna. Vi gick på tio smala hängbroar 50 meter upp i luften. Pappa, med Atlas i ryggsäcken, tyckte att det var läskigt och höll så hårt i repen att hans knogar vitnade. Men jag tyckte bara att det var kul. Jag behövde knappt ens hålla i mig.
Regnskogshälsningar från Temba

19 april – Havssköldpaddor, Malaysia

2009-04-21T16:37:00.000+02:00

En riktig höjdpunkt var när vi besökte en strand där många havsköldpaddor lägger sina ägg. En sköldpaddshona kan väga 150 kilo. På natten kravlar hon upp på stranden, gräver ett djupt hål i sanden, och lägger ungeför 100 ägg i gropen. Sen fyller hon igen gropen och simmar ut till havs igen. När ungarna kläcks gräver de sig upp ur sanden och kravlar ned till havet. Sen simmar de för livet för att undvika rovdjur. De träffar aldrig sin mamma.
Tyvärr måste sköldpaddsäggen bevakas för att inte människor eller djur ska gräva upp dem och äta dem. När äggen kläckts får besökare hjälpa till att sätta ut ungarna i havet. Vi hjälpte var sin unge till havet. De var så söta! Jag kanske ska jobba med sköldpaddor när jag blir stor?

Sköldpaddehälsningar från Temba

13-16 april – Paradisön Perhentian Besar, Malaysia

2009-04-21T16:29:00.001+02:00

Vi körde upp till nordöstra Malaysia, parkerade bilen, och tog en liten båt ut till en ö som heter Perhentian Besar. Det var den snabbaste båt jag har åkt med. Den studsade fram över vågorna och man fick kisa för att inte få tårar i ögonen av fartvinden. Sista biten åkte vi med en ännu mindre båt som körde rakt upp på den vita sandstranden. Det såg ut som paradiset.
Vi bodde i en hydda på ett mysigt ställe. Apor klättrade runt på taken. Vi såg en jättesöt ”flygande räv” som tränade glidflygning mellan palmerna. Och så var det ju det här med de stora spindlarna...
Men vi hade kommit hit för att se på det som gömmer sig i havet. Vi rusade ner till stranden, tog på våra nyinköpta cyklop och snorklar, och kastade oss i havet. Jag hoppades att vi skulle se några fiskar, men Disa trodde inte att vi skulle ha sådan tur.
Under vattenytan väntade en helt ny värld! Det fanns olika fiskar överallt! Som tur var fungerar min kamera under vatten.
Jag kan inte namnen på allt vi såg, men vissa har roliga namn som är lätta att komma ihåg: papegojfisk, clownfisk, rocka, sjögurka.
Clownfiskarna såg verkligen ut som Nemo och hans pappa Marvin. De bor i anemoner som skyddar dem mot fiender. Men Doris såg vi inte till tyvärr.
Vi såg många fina koraller också. Tänk att de små koralldjuren kan bygga så vackra koraller i alla möjliga former och färger.
Att snorkla var något att det häftigaste jag har gjort. Nu är jag verkligen sugen på att lära mig dyka, men det får vänta några år. Jag hoppas att min fadder Martin Tornberg kan lära mig. Han är dyklärare.
Vi hade det underbart på Perhentian. Jag träffade till och med ett par svenska kompisar, Erik och Oskar, som jag lekte mycket med.
Sista dagen förstod jag också vad det är som sticks ibland i vattnet. Det är små brännmaneter som man inte ser förrän man tittar genom ett cyklop. Vilka onödiga små filurer! Som tur var har vi bara känt av dem ett par gånger.

Nemo-hälsningar från Temba

8-18 april – Östkusten, Malaysia

2009-04-21T16:24:00.000+02:00

Mitt på Malaysias östkust finns en liten by som heter Cherating. Vi hittade vår egen lilla tältplats precis intill havet vid en jättefin sandstrand. Här levde vi strandliv och samlade snäckor. Vi byggde droppslott som Atlas ivrigt förstörde. Jag och pappa gjorde akrobatiska konster i vattnet. Det är superkul!
Vi tittade på när en grupp fiskemän drog in sina nät till stranden. Jag och Disa vågade hålla en barracuda i stjärten!

Den malaysiska maten är god. Vi äter ofta nasi goreng (stekt ris) med kyckling eller med bläckfisk och räkor. Fast en dag överraskade mamma oss med pannkakor som vi slukade med hallonsylt och socker. Smaskens!
Vår egen mat måste vi hålla koll på här på stranden, annars kommer aporna och stjäl den! En gång blev aporna för närgångna. Då laddade jag slangbellan med små hårda kottar.

Det blev fullmåne och vi kunde se att tidvattnet verkligen blev kraftigare då. Jag tycker att det är både häftigt och konstigt att månen kan påverka hur högt upp på stranden havet når.

Vi lekte med några tyska barn som var på semester. De hade en rolig liten gummibåt. Det är kul att träffa andra barn! Det tyckte den lilla ormen också som kom simmande genom vattnet och klängde sig upp på vår tyske kompis. Han märkte som tur var inget förrän ormen gett sig iväg igen!

Påsk blev det också, men den där riktiga påskkänslan fick jag aldrig riktigt. Det känns liksom inte som påsk när det är 30 grader varmt och man är på en strand. Fast vi kokade ägg och målade dem. Jag målade påskharar, kycklingar och mig själv när jag letar påskägg.
Tidvattenhälsningar från Temba

3-7 april – Singapore

2009-04-21T16:17:00.000+02:00

Singapore är ett pyttelitet land på en pytteliten ö, precis intill Ekvatorn. Vi hade det väldigt trevligt här. Människorna i Singapore är supertrevliga. Folk kastar inte skräp överallt, och det finns fina lekplatser för barn. Och så kan man dricka vattnet direkt ur kranen. Vilken lyx! Fast Tinna trodde att man kunde dricka ALLT vatten i Singapore, så hon drack vatten ur både fontäner och simbassänger...

Första natten tältade vi i en park där det fanns en jättestor äventyrslekplats. Vi lekte med barn från Sydafrika och England. Det var superkul!

Nästa dag körde vi till Singapore Zoo, som sägs vara ett av de finaste zoona (kul ord!) i världen. Vi blev verkligen inte besvikna. Det fanns jättemånga djur. Mina favoriter var orangutangerna, isbjörnarna, de vita tigrarna, kängururna, ormarna, lemurerna och jätteödlorna (komodovaraner).
När vi var trötta efter alla djuren gick vi till vattenlekplatsen där man kunde leka hur mycket som helst, spruta vatten på varandra och klättra omkring. Var fjärde minut ringde en klocka och då gällde det att vara beredd. En enorm hink högst upp på klätterställningen började tippa och 500 liter vatten störtade ner på ett tak och vidare ner över oss barn. Wow! Vi ville aldrig gå hem!
En dag blev vi hembjudna till en norskamerikansk familj som var nyfikna på vår resa. De har också en Land Rover. Vi fick bada i deras pool och de bjöd till och med på svenskt godis som de köpt på IKEA. Vi blev kvar hela dagen och hade det jättemysigt. Tack Petter och Kate!

Vi avslutade med en dag på stan, bland skyskrapor, gallerior, och kineskvarter.

Däremellan lyckades mamma och pappa klämma in en sliskig drink på Raffles Hotel. Singapore Sling hette den. Smakade inget vidare tyckte jag, men jordnötterna med skal var goda!
Zooiga Singaporehälsningar från Temba

2 april – Melaka, Malaysia

2009-04-21T16:11:00.000+02:00

På väg till Melaka körde vi genom enorma plantager med oljepalmer. Frukterna innehåller fett som används i mat och godsaker över hela världen.
Vi såg också gummiträd vars mjölk blir till gummi när det stelnar. Fiffiga träd det finns!
Melaka är en mysig stad vid havet. Det var varmt, så vi barn fick vattenpistoler som vi kunde spruta med på varandra. Det svalkade!

Vi tittade på gamla byggnader från olika perioder. På de kinesiska husen fanns det stora skrivtecken. Det verkar inte vara lätt för kinesiska barn att lära sig läsa och skriva. De måste lära sig flera tusen olika skrivtecken. Vi har det lyxigt som bara behöver lära oss alfabetet och kan bygga ord med hjälp av bokstäver.
Jag gillade mest den blodröda kyrkan som byggdes under den tiden när holländarna bestämde här.
Fiffiga trädhälsningar från Temba

1 april – Hämta bilen, Port Klang, Malaysia

2009-04-01T18:19:00.001+02:00

Jag och pappa åkte till hamnen i Port Klang, en timme från Kuala Lumpur. Vi skojade med en massa aprilskämt på vägen dit. Jag tror att jag lyckades lura pappa fler gånger än han lurade mig. Vi hittade rätt container och pappa backade ut bilen. Det såg så trångt ut att jag trodde bilen skulle fastna på vägen ut!
Nu är vi redo att köra runt i Malaysia. Vi börjar med en tur till Melaka i morgon. Sen blir det nog Singapore.

Trånga containerhälsningar från Temba

25-31 mars – Kuala Lumpur, Malaysia

2009-04-01T18:10:00.000+02:00

Nu har vi kommit till en helt annorlunda värld! Malaysia verkar mycket rikare än Indien. Kuala Lumpur är en modern stad med skyskrapor, stora affärer och moderna bilar.
Det bor många olika människor i Kuala Lumpur. Ursprungsbefolkningen är malajer. De är muslimer. Men det bor också många indier, kineser och västerlänningar här. Vi ser många turister och har träffat flera svenskar. Det var länge sedan!
Under tiden som vi väntar på att bilen ska komma fram utforskar vi stan. Vi promenerar mycket, men det är svettigt när solen gassar och det är över 30 grader varmt!
Efter en stund ute i hettan är det skönt att komma in i luftkonditionering och dricka något svalkande.
Ibland kommer det en rejäl åskskur. Det är första gången vi upplever regn sedan vi var i Pakistan i början av november! När första skyfallet kom blev vi barn så glada att vi sprang runt och blev alldeles tokblöta!
Maten är annorlunda här mot vad vi är vana vid. De flesta restauranger verkar servera kinesisk mat. Nästan alla rätter innehåller kött. Det känns lite konstigt. I Indien var nästan all mat vegetarisk, så vi är inte vana att äta kött längre.
Vi åt sushi för första gången sedan vi lämnade Sverige. Sushibitarna kom åkande på ett löpande band. Mums!
Vi var och kollade på världens näst högsta byggnader – Petronas tvillingtorn. De är 500 meter höga och ser väldigt häftiga ut när de är upplysta på kvällen. Turning Torso i Malmö känns inte längre så högt kan man säga…
Det finns en jättestor lekplats och barnbassänger i parken utanför tvillingtornen. Perfekt för oss barn!
I China Town kollade vi på kinesaffärer och kikade in i några kinesiska tempel. Taoismen är ännu en i raden av religioner som vi ska försöka förstå. Det verkar ha något att göra med röda rislampor, gubbstatyer med långa mustascher, slingrande drakar, kinesiska skrivtecken och jättemycket rökelse.
Vi bor på ett vandrarhem och jag försöker hinna med mitt skolarbete varje dag. Jag har snart läst ut alla böcker jag lånat från skolbiblioteket. De senaste böckerna jag läst är: Hubert och Klädtjuvarna; Fotbollsmysteriet; Edvin och Tokiga Moster Gittan; Mårten Blom Flyger i Luften. Just nu håller jag på med boken “Om jag bara inte råkat göra pappa till astronaut”.
I Matteplaneten är jag på sidan 80. Jag har börjat lite med division.

Skyskrapiga hälsningar från Temba

20-24 mars – Chennai, Indien

2009-04-01T18:07:00.000+02:00

Staden Chennai hette tidigare Madras. Det är en stor hamnstad i sydöstra Indien. Här bor ungefär lika många människor som i hela Sverige. Människorna är lika mörka som i Afrika. Det är nästan lika varmt som i en bastu här och jag svettas till och med när jag sover.
Vi besökte Sankt Tomas-katedralen, där Tomas Tvivlaren, en av Jesu lärljungar, ligger begravd. Tänk att han hittade hela vägen hit för nästan tvåtusen år sedan!
Vi betade också av ett stort hinduiskt tempel med färggranna dekorationer på sitt höga torn. Det måste ha varit jobbigt att måla alla små statyer i det templet!
Pappa lyckades pressa in bilen i en container och skicka den mot Malaysia. Vi tog sen nattflyget till Kuala Lumpur i Malaysia. Det kändes konstigt att inte vara nära bilen. Men det var kul att flyga!
Svettiga madrasshälsningar från Temba

13-19 mars – Katmandu till Chennai

2009-04-01T17:59:00.001+02:00

Vi lämnade Katmandu och körde söderut genom höga berg. Jag tyckte att jag kunde se toppen av Mount Everest sticka upp genom molnen. Eller önsketänkte jag?
På väg ned från bergen blev det stopp. Vägen hade försvunnit i ett jordskred. De sa att vi skulle tvingas vänta i flera timmar. Men en man viskade till oss att det kanske kunde gå att köra förbi skredet om vi kunde köra genom floden. Vi har ju snorkel på bilen, så vi försökte. En del andra bilar försökte också, men de körde fast i sten och vatten. Men vi klarade det. Efter en timme hade vi lyckats komma runt jordskredet och kunde fortsätta söderut mot Indien. Det är bra att ha en Land Rover!
Nästa hinder väntade i södra Nepal. En vild strejk som varat i nio dagar gjorde att huvudvägen till Indien var blockerad på många ställen. Unga arga män hade byggt stora barrikader och hotade att slå sönder de lastbilar, bussar eller bilar som försökte köra förbi. Mamma och pappa berättade efteråt att de varit mycket nervösa. Vi barn tittade på en rolig film på vår DVD-spelare, så vi märkte inte så mycket. Tack vare att vi kom från Europa och hade barn i bilen fick vi passera alla vägspärrarna utan problem. Till slut kom vi fram till Indien. Vi var de första utlänningarna som passerade gränsen på nio dagar.
I norra Indien besökte vi Bodhgaya där prins Siddharta Gautama blev Buddha – Den upplyste. Det var för 2600 år sedan. Vi tittade först på en jättestor Buddhastaty.
Sen tittade vi på platsen där Buddha satt och mediterade under ett träd och hittade mellanvägen till paradiset.
Det var verkligen en lång väg att köra till södra Indien. Jag passade på att göra mycket skolarbete i bilen. Vi tittade också på filmer som vi köpt i Nepal, med engelskt tal. Det är bra träning. Jag vill bli duktig på engelska så att jag kan prata med många människor.
Indierna kör på ett annorlunda sätt än vi är vana vid från Sverige. De kör gärna mot trafiken på motorvägen till exempel. Det är farligt, speciellt om det är många kor, människor och cyklar på motorvägen samtidigt om en tokstolle kommer i fel riktning och försöker köra om en lastbil (kanske med en elefant på flaket) som också kör i fel riktning.
Vi äter lunch på små enkla matställen vid vägkanten. De har jättegod mat. När vi kom ned i södra delen av Indien serverades maten på stora bananblad i stället för på tallrikar. Det tycker jag är smart. Då blir det inte så mycket att diska. Man använder inte bestick heller. Folk äter med höger hand (den vänstra är för toabesök).
När det börjar skymma hittar vi någon bra plats att tälta på några hundra meter från huvudvägen. Vi försöker slå läger bakom buskar, träd eller kullar. Annars kommer det många nyfikna besökare.
Sju dagar efter vi lämnade Katmandu kom vi fram till Chennai. 2626 km blev det. Nu ska vi försöka skicka bilen till Malaysia!

Många kilometerhälsningar från Temba

12 mars – Mot nya äventyr

2009-03-12T06:38:00.000+01:00

Det blev hela 8 nya inlägg för perioden 27 feb – 12 mars. För att se alla inläggen behöver man leta i arkivet för mars 2009, eller gå längst ner på den här sidan och klicka på ”Äldre inlägg”.

Det har blivit dags för oss att fortsätta vårt äventyr. Nu har vi tänkt köra från Nepal till Madras i södra Indien. Där ska vi lasta bilen på ett fartyg till Malaysia. Själva kommer vi att flyga till Kuala Lumpur. Sen ska vi köra runt i Sydostasien under våren. Vi tror att vi kommer att besöka Thailand, Laos, Vietnam och Kambodja.

Nya äventyrshälsningar från Temba

11 mars – Bodnath Stupa, Nepal

2009-03-12T06:35:00.001+01:00

Det är exakt 50 år sedan Tibet gjorde uppror mot Kinas invasion. Tibetanernas revolt lyckades inte, och deras ledare Dalai Lama tvingades fly till Indien. Vi besökte Bodnath Stupa och området däromkring som är ett viktigt centrum för tibetanerna.
Stupan är den största i Nepal, och den vita basen bländade oss i det starka solljuset. Många tibetaner gick runt stupan och snurrade på bönerullarna.
I kvarteren runt omkring fanns det mängder av souvenirbutiker. Tibetanerna är jätteduktiga på hantverk.
Bländande stupahälsningar från Temba

10 mars – Holi-festivalen, Nepal

2009-03-12T06:32:00.001+01:00

Festivalen Holi kallas också Vatten- och Färgfestivalen. Hinduerna firar att vintern är över och att värmen och regnen snart ska komma. De firar genom att kasta vattenballonger och färgpulver på varandra. Det hjälper inte att säga att man inte vill, det kan jag intyga! Vi stannade i vårt läger i dag. Annars skulle vi blivit helt bombarderade! Ett par killar vi lekte med var helt röda i ansiktet.
Holi-hälsningar från Temba

7 mars – Aptemplet Swayambunath, Nepal

2009-03-12T06:29:00.001+01:00

I västra Katmandu ligger en stor buddhistisk stupa uppe på en kulle. Vi gick 354 branta trappsteg upp dit. Svettigt värre!
Apor klängde i träden och hoppade runt på de olika tempel och statyer som finns på kullen. Två apor ville dricka ur samma pöl. Den stora apan knuffade undan den lilla så att den flög iväg.
Själva stupan är stor och längst upp spejar Buddhas ögon ut över världen. Ögonen ser sömniga ut. Det är tydligen för att Buddha mediterar hela tiden.

Sömngångarhälsningar från Temba

6 mars – Barnhemmet The Step, Katmandu, Nepal

2009-03-12T06:26:00.000+01:00

Vi hälsade på ett nytt barnhem som startats av Sofia Lindblom från Sverige och hennes nepalesiske vän Rajeev Singhania som visade oss runt. Det bor sex flickor på barnhemmet nu: Srijana, Samjhana, Rista, Yuta, Mina och Smriti. De är mellan fem och åtta år gamla. Vi lekte en stund tillsammans. Innan vi gick gav vi en peng till barnhemmet som bidrag till nya skoluniformer.
Jag tycker att det är jättefint att de här barnen har fått ett nytt hem. Vilken bra idé att starta ett barnhem! Kolla in http://www.barnhemmetsofia.se/ för mer info.
Tack till Sofia och Rajeev.

Barnhemshälsningar från Temba

4 mars – Gamla stan, Katmandu, Nepal

2009-03-12T06:23:00.000+01:00

I gamla delen av Katmandu finns också ett fint torg med många tempel och souvenirbutiker.
Jag träffade en gubbe som inte klippt håret på 25 år. Hans hår var tvinnat till korkskruvar och hängde ner till fötterna! Det kallas dreadlocks på engelska.
Korkskruviga hälsningar från Temba

2 mars – Patan, Nepal

2009-03-12T06:21:00.000+01:00

Vi promenerade runt i den gamla staden Patan. Det finns många gamla byggnader och tempel där.
På gamla torget fanns ett ställe där folk hämtar vatten ur en sorts kranar som ser ut som sagodjur. Vattnet kommer ur en fiskmun, som sticker ut ur en krokodilmun som sticker ut ur en elefantmun med vassa tänder.
Det måste vara heligt vatten med tanke på hur många kvinnor som stod och väntade där i så många timmar. Det är väldigt lyxigt att vi kan få vatten ur en kran hemma i våra hus. Det kanske inte är heligt vatten, men det till skillnad från här kan man dricka vattnet som kommer ur kranen i Sverige. Det är en bra uppfinning!
Vattniga sagohälsningar från Temba

27 feb – 11 mars – Katmandu, Nepal

2009-03-12T06:16:00.000+01:00

I Katmandu fixar vi nya visum till Indien. Det tar ungefär en vecka. Under tiden har vi det mysigt i vårt läger, går på stan och fikar eller tittar på fint hantverk. Vissa dagar gör vi utflykter i närheten av Katmandu.
Flera andra resenärer tältar hos scouterna. En tysk familj har en fyraårig pojke och en fransk familj har två små pojkar. Vi barn leker jättemycket tillsammans och har det väldigt kul.
Lekfulla hälsningar från Temba

26-27 februari – Genom molnen till Katmandu, Nepal

2009-03-04T16:38:00.000+01:00

Dags att köra upp i bergen igen. Vi åt frukost i värmen 200 meter över havet. Två timmar senare åt vi picknick-lunch 2488 meter över havet. När vi öppnade en vattenflaska flög korken iväg. Det är tunnare luft när man kommer upp i bergen. Här växer det vackra rhododendron-träd.
Vi hoppades att vi skulle kunna se Mount Everest från bergspasset, men det var tyvärr alldeles molnigt över bergen. Synd. Jag skulle gärna vilja se världens högsta berg.
Vi kom fram till Nepals huvudstad Katmandu. Här tältar vi hos scoutkåren mitt i stan. Jag tänkte att jag ska lära mig mer om scouterna. De verkar väldigt snälla och duktiga. En av scouterna här har träffat vår svenske kung på ett scoutläger!

Scout-hälsningar från Temba (alltid redo!)

25 februari – Bada med krokodil, Chitwan, Nepal

2009-03-04T16:36:00.001+01:00

Det fanns ingen dusch där vi tältade. Vi tvättade oss i floden. Fast man fick vara försiktig. Det finns nämligen krokodiler här. En krokodil brukade ligga på andra sidan floden. Han verkade lat och rörde knappt på sig på hela dagen. Vi vadade ut i floden och började bada och tvätta oss. Efter en stund tittade jag bort mot krokodilen för att se att han låg på sin plats. Men där låg ingen krokodil! Jag sa: ”Pappa, krokodilen är försvunnen!”. Då rusade vi alla upp ur vattnet. Alla kroppsdelarna kom med upp ur floden. Slutbadat för idag.
Krokodilhälsningar från Temba

24 februari – Safari på elefantrygg, Chitwan, Nepal

2009-03-04T16:32:00.002+01:00

Elefanter är fantastiska djur. De är så enormt starka, snälla och duktiga. Jag gillar dem verkligen! Och när man ska på safari och titta på djur är det bra att åka elefant.

Hela familjen trängde ihop sig på en elefantrygg och lufsade rakt in i Chitwans djungel. Vår elefant hette Lakikali. Hon plöjde rakt fram genom täta snår. Ibland åt hon upp ett litet träd som stod i vägen. Vi satt och höll fast oss i korgen på ryggen. Det gungade som på ett skepp i storm, men vår mahout styrde såklart elefanten väldigt väl.
Efter en stund fick vi syn på en enhornad noshörning, glänsande vacker efter ett gyttjebad. Den är mycket sällsynt. Det finns tyvärr bara några hundra kvar i världen. En stund senare såg vi en noshörning till, men den var yngre och skyggare. Vilken tur vi hade! Jag hade verkligen önskat att vi skulle få se noshörning.
Efter safarituren spelade vår elefant fotboll med några killar och ett par andra lekfulla elefanter. Det såg jättekul ut! Jag passade bollen några gånger, men jag undvek närkamper!
Enhörningshälsningar från Temba

23 februari – Bada med elefanter, Chitwan, Nepal

2009-03-04T16:20:00.000+01:00

Vi hittade en fantastisk plats att tälta på vid floden Rapti. På andra sidan floden ligger nationalparken Chitwan. När vi satt och åt frukost vid floden på morgonen kom en elefant förbi. Elefantföraren (mahout) frågade om vi ville bada med elefanten. Vi barn jublade och klättrade upp på elefanten. Vi red ned till floden.
Elefanten vadade ut i vattnet. Sen sög den in en massa vatten i snabeln. Den sprutade allt det vattnet på oss stackars små barn som satt på elefantryggen! Det var kallt! Och mycket! Och vi hade våra vanliga kläder på oss! Men wow vad häftigt!
När vi var alldeles blöta var det dags för nästa överraskning. Elefanten la sig ner i vattnet och började skaka på sig och rulla åt sidorna. Jag flög av och hamnade i floden. Mahout sa åt mig att klättra upp igen. Det gjorde jag. Då skakade elefanten av mig igen. Fast jag försökte hålla i mig hade jag inte en chans. Jag flög som en vante. Elefanten vägde fyra ton. Han kände nog knappt att jag satt på honom.
När jag höll på där och kämpade såg jag att mamma var på väg ut i floden på en annan elefant. Hon blev också nedsprutad och avkastad. Vi skrattade och tjoade. Det var hur kul som helst!
De följande dagarna badade jag med elefanter minst ett par gånger om dagen.
Pappa vågade sig också ut ett par gånger tillsammans med mig. Elefanten vann då också.
Jag var ute på små ridturer längs floden med Disa och Tinna. Det roligaste var när vi red på en liten tvåårig elefant som de höll på att lära upp. Jag tror jag ska bli elefantförare när jag blir stor!
Till och med Atlas vågade sitta på en elefant. Den heter Basantikali och är jättesnäll. Kolla vad Atlas är cool!
Blöta snabelhälsningar från Temba
(eller rättare sagt snabla blöta hälsningar)

22 februari – Tvillingelefanter, Chitwan, Nepal

2009-03-04T16:18:00.001+01:00

Vid nationalparken Chitwan finns ett ställe där de föder upp elefanter. Vi gjorde en utflykt dit.
Sötast var de tre månader gamla elefanttvillingarna. De var liksom tussiga och busiga! Vi fick höra att detta är världens enda elefanttvillingar.
En nio månader gammal unge kom utanför staketet. Vi kunde klappa den. Men när mamma kom för nära knuffades den. Det var jätteroligt!
Elefantdagishälsningar från Temba

21 februari – Forsränning, Nepal

2009-03-04T16:15:00.000+01:00

Vid floden Trisuli, mitt mellan Pokhara och Kathmandu, ligger Royal Beach Camp. När vi kom fram dit träffade vi en kille som heter Ram. Han kan prata svenska och bor både i Nepal och i Malmö. Ram fixade så att Disa, Tinna och jag fick åka gummibåt på floden (en mini forsränningstur). Vi fick inte åka i de häftigaste forsarna, men det kan vi göra när vi blir lite större.
Vi ser fram emot att träffa Ram i Malmö till sommaren.
Kolla in http://www.royalbeachnepal.com/ för mer info.

Forsränningshälsningar från Temba

19-20 februari – Bandipur och Gorkha, Nepal

2009-03-04T16:12:00.000+01:00

Vi lämnade Pokhara och körde till Bandipur. Det är en gammal stad som ligger högt uppe på ett berg. Vi gick runt och tittade på hus och tempel. En man satt utanför en liten affär och poppade popcorn i ett lerkärl ovanför en öppen eld. Vi köpte en tallrik popcorn av honom. Det var gott!

Poppiga hälsningar från Temba

Vi fortsatte nästa dag till den gamla staden Gorkha. Från det här området kommer de kända gurkha-soldaterna som har häftiga böjda knivar.
Vi träffade inte på några soldater, men en get sprang rakt över vägen och träffade oss. Pappa fick betala en slant till kvinnan som ägde geten vi krockade med.

Vi gick 444 trappsteg upp till Gorkha-palatset ovanför stan. Men det var ganska rysligt där faktiskt. Palatset har blivit ett hindutempel dit folk kommer och offrar djur. Det var torkat blod överallt. Och det luktade som i apguden Hanumans armhåla. Hujedamej!
Blodiga Gurkha-hälsningar från Temba

18 februari – Skärmflygning, Nepal

2009-02-22T15:54:00.002+01:00

Aldrig hade jag kunnat tro att man kunde få skärmflyga när man är åtta år. Mamma hade sagt att jag måste vänta tills jag fyller tolv. Men plötsligt fick jag en stor överraskning! Mamma hade nämligen fått reda på att det finns en svensk instruktör i Pokhara. Hon frågade honom om han ville flyga med mig, och det ville han gärna.

Vi körde upp till Sarangkot på 1600 meters höjd. Jag och instruktören Peter Olsson skulle flyga i tandem. Det heter så när man flyger två på samma gång med samma skärm. Peter har hållit på med paragliding (skärmflygning) i många år både i Sverige, Sydamerika och Nepal. Han säger att Pokhara är ett av världens bästa ställen att flyga på. Jag kände mig trygg. Ett par raska steg, och vi var i luften. Vi skulle flyga i 30 minuter och landa vid sjön, dryga 800 meter längre ned.
Mamma flög i tandem med en fransk guide. Hon såg nervös ut. Jag tog foton av henne så att hon skulle bli glad.
Flygningen var helt fantastisk! Det var något av det bästa jag varit med om. Jag var inte rädd, jag bara njöt. Nu känner jag verkligen för att bli skärmflygare!
Efter en lång stund, och olika konster i luften, landade Peter och jag precis där vi skulle, några meter från sjön. Pappa stod och fotograferade. Disa videofilmade. Atlas skrek ”där!” och pekade på mig och skärmen.
Vi pratade en stund med Peter efter flygningen. Jag är den yngste personen han har flugit med. Hoppas att vi kan flyga med honom igen, antingen i Branäs i Värmland, eller någonstans ute i vida världen. Tack Peter!
Vi avslutade med att titta på de falkar, gamar och örnar som vissa skärmflygare använder när de ska hitta de bästa vindarna för att skärmflyga. Kolla in http://www.parahawking.com/ så får ni se mer. Det verkar riktigt coolt!
Skärmflygarhälsningar från Temba

14-17 februari – Världens djupaste dal, Nepal

2009-02-22T15:39:00.001+01:00

I Nepal är det ont om vägar. Bergen är så många och höga att i de flesta delarna av landet måste man gå till fots. Människorna bär det de behöver i korgar på ryggen med ett band över pannan. Det ser verkligen tungt ut. Ibland kan det se ut som att en hel buske eller höbal är ute och går. Barnen börjar bära på samma sätt redan i femårsåldern. Jag börjar förstå att svenska barn har det ganska bekvämt...
Vi lämnade Pokhara och körde mot de stora bergen i nordväst. Mamma och pappa ville se hur nära Annapurna man kunde köra. Om man vill se bergen på riktigt nära håll måste man nämligen gå till fots runt dem. Det tar tre veckor och är svårt med små barn. Det visade sig att vi med vår Alhambra-bil kunde köra riktigt nära bergen. Förra året breddades nämligen en av stigarna så att man nu kan köra där med fyrhjulsdriven bil.
Vi kunde köra genom det som kallas ”Världens djupaste dal” – Kali Gandaki. Det var riktigt häftigt! Vi körde på en bred kostig i en floddal på 1200-2500 meters höjd. I väster tornade berget Dhaulagiri (8167 möh) upp sig, med stora glaciärer som såg ut att rinna rakt mot oss. I öster gnistrade Annapurna I (8091m) och en mängd andra höga toppar i ett radband av snö och is. Det kändes som vi trängde oss in mellan dessa båda jätteberg. Bilen balanserade på en smal klipphylla och vi körde väldigt långsamt. Ibland körde vi genom korsande vattendrag. Utsikten var fantastisk!
Vi gick på långa hängbroar, åt mogna clementiner från träden, såg bönder plöja fälten med träplog och oxspann, vadade genom vattenfall, beundrade blommande tulpanträd och julstjärnor, fotograferade livet i byarna, och såg falkarna sväva i himlen på jakt efter nästa byte.

Människorna var väldigt trevliga överallt. Barnen i de små fattiga bergsbyarna vinkade åt oss. De hade tjocka mössor på huvudet och tjocka snormakaroner under näsan. Det måste vara ett hårt liv att bo här i bergen.
På vägen ner från bergen stannade vi till i byn Tatopani där vi kunde bada fötterna i en varm källa. Det var skönt!
Vi återvände till vår fina camping utanför Pokhara. Vi körde bilen ut i floden och tvättade av allt dammet från bergsvägarna.
Nästa morgon när vi vaknade var det punktering på ena däcket. Vår första punktering på resan! Alla barnen fick hjälpa till att byta däck. Det var kul!
Bergochdalvägshälsningar från Temba

7-13 februari – Pokhara, Nepal

2009-02-22T15:24:00.000+01:00

Vägen från Tansen till Pokhara var bergig och slingrande. Nepal är ett fattigt land som har haft inbördeskrig i flera år. Många människor bor i små byar i bergen. De måste terrassera marken för att kunna odla ris och säd. Eftersom det finns så få platta utrymmen sitter folk ofta vid vägkanten och spinner, tvättar, läser läxor, lagar mat, kammar håret, matar korna, diskar, leker och spelar spel. Alla som vi träffar hälsar med ett ”Namaste” och för ihop händerna framför sig. Det är väldigt trevligt!
I Pokhara kan man prova på alla möjliga äventyrssporter, som bergsklättring, forsränning och fallskärmshoppning. Redan när vi körde in i den lilla staden såg vi tiotals skärmflygare som cirklade mellan bergen och den spegelblanka sjön Phewa Tal.
Vi hittade en jättefin liten camping – en riktig camping faktiskt! Den ligger en bit utanför Pokhara vid en liten flod. Vattenbufflar går och betar. Risfälten har just skördats. Bergen tornar upp sig åt alla håll, men just här är det platt och solen skiner. Det är 25 grader på dagen, trots att det är vinter här nu och vi är på 800 meters höjd. I stan hittade vi en affär där de sålde all möjlig mat. Vi köpte riktig korv, riktig ost, och riktigt smör! Det var första gången sedan vi lämnade Europa för sex månader sedan. Fest!
Vi gjorde en utflykt till Sarangkot, en by uppe på en 1600 meter hög ”kulle” utanför Pokhara. Medan vi åt den nepalesiska nationalrätten ”daal bhaat” (ris, kokta svarta linser och stark grönsaksröra) njöt vi av den fantastiska utsikten. Vi kunde se alla de snöklädda Annapurnatopparna när vi tittade norrut, alla skärmflygarna när vi tittade åt väster, och sjön Phewa Tal långt där nere i dalen i söder.
Namaste från Temba